Helsingborgs-Posten – 22 september 1862, sida 3

Festerna i Heljans brunnspark. Wi mena ej dem, som regelmessigt hwarje sommar under brunnstiden plåga der anstallas, ub. de åt då sommar inträffar. Detta har, sasom owar man wet, ide warit händelser i år. Med bara obemängda wattnet till förfriskning, inwertes ur mineral fällan, utwettes af de strida vulbsbaden från himmelens skyar, alit detfams ma dag ut dag in, blefwo festerna, förlätligt nog, föga inbjudande och animerade. Annors lunda har förhållandet warit Under wår wackra eflerhol — worma selskensdagar, stjeruklara nämer, och dessemellan en och annan treflig fest i den lilla täcka bruansparken, der lefnadåfris ffa sallskapsmenniskor intagit de bleka brunngs gasternas plals, och bättre undjägnad wankas des to mat och dryck, än bara watten och mager brunuskost. En sådan fest firades der den 6 dennes, då — wi alergifwa här med nöje Ö. P:s referat — Delsingoorgs friwilliga skarpskytteförenings afs tiva ledamöter hade blifwit utaf en del af de vasstva inbjudna till en kollation i Helsans oruanssalong, der en sexa intogs, sami skäålar och tal omwexlade med m usifstycken, ereqverade at Högands musikkar. Bland de mänga ffå lat fom tömde må nämnas, utom de för H. M. Sonungen ood de inbjudne skarpskytiarne, för armeen och flottan, för kårens Ofwe:befåls hafware, farten Toll, för ffurpffyreidgen, för lötn. Sandeberg och dr Gräbs, hwilka äfwen bluwit inbjudna, o. s. w. Der wackra wädret och den särdeles smaffullt eklärerade parken hade utlockat en mängd skådelystna och snart säg man stadens damer swänga om i liflig dans med både aktiva och passiva. Den eus fla tillnällningen war synnerligt lyckad, och först fi. 11 bröt man upp efter en angenämt tillbragt afton? — — Det gladde of; upprik: tigt att i suttswa Ö. P. pålräffa Äett alltigenom få wålwilligt demötande mot en får, fom un dontrangt dess eget fåra skötebarn f. d. Meds borgare-bewäpningen, och till hwilken Ö. P. derföre temligen allmänt anjägs hysa icke så liten afwogher. Bara slemt förtal, tänkte wi, en få lumpen afundsjuka were ju för öfrigt alldeles oförenlig med wår ärade kollegas wälbekanta bögsinnade karafter. Någor, längre fram i samma nummer uttalar också Ö. P. fin warma önskan, det fåren måe blifwa fåtal: rik fom möjligt, och bekräftar i samma andes drag upptiktigheten af denna fin önskan med det wälmenta rådet att utrota sådana fördos mar, som den der helt nyligen af en bland def mest inflytelserika medlemmar uttaladeg, nens ligen, att Set ej blir något af fåren förrän den blifwit af med gesällerna. MNådgifwares fallet år, likasom publicistens, ett otacksamt fall; det fick wår stackars wån nogsamt erfara. Is wiljan, wan att förwända hang yttranden, passade genast på tillfället, uppenbarande fig i — A —j—ä4AV— — —— — — —