en Skarpskyt:s skepelse med hotande ålhäfwor 1 och förfärliga utrop: Hwilfen förgiftad dolt doljeo ide hår urder hyckteriets mörka mantel! ywilket hiiggormsbett tiktas ide hår mot Hel: singborgs friw. skarpskytteförening!: — Det war tacken Ö. PB. fit för fin omisskänneliga wälmening. Su, af Skarpffytten? och def anhang, det försås; men af de tacksamma Gesällerna fick s Redaftöt Herr Borg också för omafe ÖO. på sin 38:de födelsedag d. 18 dennes en stållig felt i Helsan, på hwilken han, af sky dig upp: märksamhet för fin publik, dagen dervå infört i fin tidning en nästan lika stätlig besktifning. Men äfwen denna gång räkade wår firade wån ut för wrånga misstydningar och försmådliga håntöjen. Man har temligen allmänt funnit hang beffrifnimg i högsta grad egensär, oför. font, oblyg, och Gud wet icke allt hwad. Det år bod sulärtsamt att fe, till hurlken oränw esa den stota allmänheten fon göra fig skyldig, synnerligen, då det galler Ö. P. och deg Re daftör, likfsom wore det bans oundwikliga öde att yrvmmelipen misskännas, och det företrädeswis af den tänkande delen aj bemålta allmän het. För wår del finna wi merberörda beskrif. ning, långt ifzän oblyg, wittnande om ett wida högre mått af modesti, än wi wid ett få bög: tidligt och betydelsefullt tillfälle skulle tilhrott Hr B., med all dess wälbekama, nästan jung: fruliga biygsamhet för öfrigt. Hwilken ålffs wärd anspråkslöshet ligger ide redan i blotta nubriken: ECn opiniousyttring åt den libes rala presfen. Han wånder ju derigenom tedan från fötsta början fina låsares uppmårfs samhet från fin egen person vå den Heliga sak, ser hwilken han få tavpert strider. Måhända will någon försmädate härwid våstå, at de ändå år ide få titet eförsont of Hr B. att så ber ogeneradt identifiera fig sjelj med den Kberala pressen. Nå, kantänka! Anstod det despoten Ludvig XIV att framkomma med fut bekavta: vnetat, cest moid, få måne det wå! i here rans namn icke funna förwägras den demvfra: uske Hr B. att helt ofördehällsamt yppa sitt biertas tankar: den liberata prerssen, bet är just jag sjelf, det, — jag och ingen annan. — För öfrigt, hwarföre skalle ide Gesallerna i Helsingborg få fira fin 18:de Sept., Or B:s födelsedag, likasom jransmännen fin 15:pe Aug., Napoleonadagen? En am? far wara så god iom en ants, säger ordspräket; och Naxvoleon, så stor han än war, war dock bewisligen flere ium mindre ån wår reslige Or B. — Dettotr ve och förijena anmärkas, an wär Herre sjelf. få uprhöjd han oc år öfwer allt stapadt i bimmel och på jord, ide försmådde av höja fer stens glans i få måtto, att han, Hr B. till åra, hela aftonen bestod honom och hang fälls skap det wackraste wäder och en stjernflar bimmel. — Akten slutades också rän wackert af hr B. med nedfallande af himlens wälsignelse ls wer Helsingborgs innewånare i all mänhet, och deg Gesäller isynnerhet. Oc derefter ledsagades Ör B. hem med klingande spel, man stildes åt, och hwar gick till sitt. —— — — — 2— — ss SS 2