Helsingborgs-Posten – 22 september 1862, sida 3

Gör ingenting! tänkte Arthur nJag skall gå vidare och vidare och mäste slulligen komma dit, hvarest min far, den rike lord Annesley, är känd.? Han sof mycket lugnt och begaf sig andra morgonen åter på väg. Han gick vidare och vidare och hvar han tog in för att stärka sig med spis och dryck frågade han efter ÅAunesley-Isall. Men äfven denna dagen ers höll han ej något riktigt besked, lika så litet den följande och den derpå följande. Hans mod började nu svika honom, afven hans penningepung borjade blifva lättare och lättare och den dagen kom, då han måste ulgifva sin sista styfver till naitherberge och frukost. Nu var hanen tiggare och berodde hett och hållet af fremmande menniskors medlidande. Det oakladt forlorade han likväl icke modet. Jag vill heldre lida hunger och törst,? tröstande han sig sjelf, heldre genomvandra hela England med sårade fötter och tigga mitt bröd, än återvända till det skol-helvete, från hvilket jag rymt. Ileldre döden än det! (Forts.) qGc