Helsingborgs-Posten – 19 september 1862, sida 3

och bröd. Det skall bidraga att ännu mer uppfriska hans minne.? Tigande lydde Sam och inspärrade Arthur i ett mörkt rum, der hun skulle tillbringa 24 timmar på hårda slengolfvet. Då han andra morgonen blef utslappt visade han ej något spår af sin fordna styrka. Vid första ögonblicket såg man att han uppgifvit allt motstånd. Skolmästaren nickade belåtet med hufvudet. vGå till de andra,? sade han till Arthur, voch akta dig alt åter framkomma med dina galna idser. Du har nu erfarit hvad följderna blifva.? Arthur lydde tigande och tåligt fördrog han det hån och begabberi, hvarmed hans kamrater helsade honom. Ett elandiat lif började för den olycklige gossen från denna dag, ett lif af slafveri och fornedring, hvilket han med slö undergifvenhet led, emedan han hvarken kunde ändra eller sorbattra det. Ått läsa något kom ej i fråga, ty Arthur fick ej mtrade i skolan, utan användes af skolmästarens hustru alt bära vatten, hugga ved, skura kärl och knifvar och öfverhufvud uträtta de smutsigaste handteringar i köket. Vid måltiderna fick han det sista, stundom ej något alls att äta. Dessutom brukade de andra gossarne honom till hvarjehanda förrättningar och skolmästaren lät det ske, utan att bestrasla de elaka. Arthur näste blanka stöflarne åt dem, borsta deras kläder, men tordes aldrig deltaza i de andres lekar och nojen. Han var med ett ord: den hund, som hvar och en trampade, utan att han tordes försvara sig eller bita ifrån sig. Två a tre år uthärdade han i denna usla belägenhet, och skulle för