så sätt att patienten hade tre fot af spettet framför, och tre fot af spettet bak. Nan förde herr Chofe hem till sig, och hans belägenhet syntes taga konstens alla utwägar i ans ral. i Man lät falla en läkare. Denne fände den sjuke på pulsen och frägade hwar han hade ondt. — 3 magen, min herre. — Bra! Och på hwad fätt har ert onda npvkommit? Den jjnle afgaf här en widlyftig berättelje om erolosionsafwentyret. Lätaren återtog : — Fins det någon ärftlig benägenbet för dy lika anstötar inom er familj ? — Nej, swarade den sinte, inte det jag wet. Min far och min mor åro ktomna till gunska hög ålder, och ha aldrig blifwit satta på spett; min bror mår ganska bra, och min syster har heller aldrig haft något spett tvärs genom nuagen ; det förhaller fig på samma fått med mina onllar och tanter. Ä — Ganskta bra, min herre. Jag hade behof af dessa upplysningar för wärt prognojftiion. . För att wisa att han riktigt uppfattat på hwad fött den sjuke war affetterad af sitt onda tillade dotorn: — Ni mäste ha mycken swärighet, min herre, att ligga på ryggen ? — Ja, min herre. Det är mig till och med omöjligt. — Det måtte inte wara lättare för er att liaga på magen? — Nej, min herre, i sjelfwa werket röner jag derwid samma swarighet. — Det måtte falla sig mycket beqwämare för er att ligga på sidan? — Jnyst så förhaller det sig; detta är wer!åligen det enda lage jag tan bibehälla. — Pet är bra, min berre; dessa upplysnins gar äro tilhädliga för mig: det aterstar of blott att komma öfwerens om behandlingen. Anwisningarna äro härwidlag ytterst beftämda: wi kunna antingen låta jernspettet sitta qwar, men då äro inflammatorista tillfälligheter att befara, — eller funna mi draga ut det, men då äv det fara märdt att ni ej öfwerlejwer denna operation. Wetenstapen har sma g.anser, min herre; ert öde är i era händer; — destäm er för den ena eller andra behandlingen. Den fjute tär ha mycket swårt för att deciera jig. —— — — — — ——— — ——