Helsingborgs-Posten – 15 augusti 1862, sida 3

blått. Håtet till denna drägt år usslaget oc fladdrande. — En gensträfwig orget, J flera små engelska kyrkor i byarne, hwarest man ej har råd att aflöna en organist, har man förskaffat fig sjelsspelande temligen stora orglar, fom fåt tas i gång medelst urwerk och spela mycket wadert. J en landbokyrka i närheten af Brigbs ton hade menigheten förskaffat sig en sådan sjelfspelande orget, fom spelade 21olika pfalms melodier. Klockaren hade lärt buru ten skulle sättas i gång, men olykligtwis hade han ej reda på huru man skulle få den att stanna. Sedan orgetn fpelat den förfa versen före predikan funde han icke afstanna densamme; den fortfor att spela de två nästa verferna och gjorde derpå en paus; men juft fom presten hade uttalat de orden: Låtom of bedja, lät det i orgelu flid, och få börjades en ny melodi. Presten wäntade tålmodigt, och då orgeln åter gjorde en Paus, återtog han: Lätom oss bedja, men änyo fade det Hid i orgeln, som nu trakterade med en ny melodi. Klockaren och flera andra personer, fom fryns Dade honom till hjelp, gjorde fig all möda för att försoka få den upphöra mer spelet, men allt war förgäfwes, och ill slut blef ej annat råd än att fyra starka karlar måste taga der gensträfwiga instrumentet, och båra ut det, under dess oupphörliga spelande, på kyrkogården, hwarest det fortfor att säga Hid och spela alla fina tjugofyra melodier,