Helsingborgs-Posten – 15 augusti 1862, sida 3

11111 hwad genom mård, bedrägeri och mutor mar förwärfwadt, lades tillsammans i en hög, fom blef kallad: Aterftällnings-Berget. : Alla fom Lis dit orätt och blifwit wäldförde, fingo Här af hämta hwad dem tillhörde. Följden war unoerlig; man fick se tiggare blifwa rika; många rika blefwo fattiga; många som lutade till undergäng, fingo upprättelse. Men hwad som mest fmärtade mig, war att den gyldene Crediten stupade alldeles öfwer ända. Näfta påbud mar, att allt mankön kulle ffiljas i wissa slägter. Detta war ide förr bestäldt, än ett nytt pådud derpå följde, att alla Barn stulle gå till fina rätta och naturliga fäder, fom gjorde mycken rörelse island folket; ty genom Epegelns werkande, fingo alla Barn en naturlig ingifwelse, som wisade hwar och en till sin sannstyldige Far. Det war ett bäde ömkeligt och befyunerligt städespel, att fe barnrika föräls drar blifwa barnlösa, och unglarlar, betjenter och drängar omgifwas af en myckenhet föner och döttrar. Måuge fom gjort fig högt aftade för sina tysthetslöften torde wäl funnit sig förans lätna, att flaga öfwer detta steg; men eländet war så allmänt, att den ene ej kunde förebrå den andze någon ting. De som hade förlorat sina sörmenta barn, bade dock ibland den tillfredeställelsen att fe dom i fina närmaste mäns ners händer. Menniskorna woro un återstälda till fina rattigheter, och deras härkomst war le gitimerad. För det tredje blef befaldt, att alla Embeten och Heders-bestallningar stulle gifwas åt dem, fest egde mesta förtjensterna och) största flidligs heten. Hwar och en trodde jig sjelf ega de ere forderliga egenskaperna och wille tränga jig fram. Men Gudinnan brutade Sanningens Spegel så, att alla, som ej utmärkt sig genom dygd, lärs dom och wärdighet, måste wika tillbaka. Den lilla hop fom blef qwar blef ställd i tre linier; 3 den första stodo de dygdiga, i den andra de lärde, och i den tredje de fom woro af hög börd. Det war omöjligt att fe på den förfta raden, us tan en besynnerlig högaktning. Deras anscende war mildt, högt, frimodigt och ädelt. J den andra raden, fom bestod af Värde, uppe wäcktes trata om företrädet, fom ej slutades us tan Gudinnans ätgärd. Hon förordnade, att de, fom egde det största sulllet och starkaste tanlekraften, stulle stå främst; dernäst de, som mycket öfwat sig i andras skrifter, och ins supit deras täntefatt, och sist stäldes de, fom har de mycket minne, men liten urslillning. Sedan wisade fig en hel Hop förläggare, granskare, och sådana fom strifwit Commentarier och Grams matikor, hwilka blefwo mindre wäl emottagna, och utgjorde en särslild flod. De woro nog bögmodiga att fordra främfta rummet; men Gus dinnan wisade, att de woro blott de Lärdes betjenter och iklädde dem livre. Tredje raden bestod af Högbördingar. Jag gjorde ätskilliga eftertänkliga anmärkningar öfs wer dessa, fom hwarjehanda orsater hindra mig att uppenbara. Nu skulle alla embeten besättas; Till den äns dan utwaldes de fom egde alla tre ofwan upps räfnade egenskaper, att belläda de högsta beftällningar, och sedan i ordning efter hwars och ens förmåga. Men alla Heders-sysslor hunno ej att blifwa beklädda af dessa personers ringa ans tal, derföre söttes ibland folket till deras ber sättande. Ä Mankönet sick nu gå bort. I deras ställe — —dT — — — —— — — ——ä—ö ————