Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1862, sida 2

på förekommenhet mot pressen, oh det demötande, fom referenterne få röna, är ei egnadt att winna dugligt folk för detta swåra och vehvärs liga wärf. Det ligger i alla parters iutresse, att en förändring inträder härutinnan. Bland de framsteg, som pressen gjort, är äfwen det, att det mellan dess enskilda organer råder en mera kollegial anda, oh vet skulle ej nu wara swart att förena bladen till en gemensam pros test mot sådana äsidosättanden, nemligen ges nom att underlåta hwarje referat. Offenlighes ten fan i wåra dagar ingen undwara, och press sen skulle snart funna tilltwinga fig hwad den hoppas att uppnå på en lämpligare måg, emes dan den ej fråfocr det i nagon egoistisk eller anspralsfull onda, utan i kraft of fin uppgift. Det är ej för allmänheten någon likgiltig sak om en publicists ställning är hedrad och priviligierad, eller om densamma hwarje ögonblick stall adraga honom små och stora förödmjutetz jer, för hwilten ingen gentleman will utfätta sig. — sSkardal. I Warbergs Tiduing berättas fr. Warberg följande, hwarigenom synes, (då man måste antaga att denna berättelse är fans uingseulig) att äfwen s. k. bildadt folk kunna låta af ruset förleda fig extravagenser, som gvz ra de agerande högst förattlige och förtjente af den allwarligaste näpst. Sistl. fredags afton, den 1 dennes uppfördes i härwarande provisoriska teatersalong en extra föreställning, wittnande lika mycket om erctutös rernas incivilit6 fom oförsynthet. Under repres sentationens lopp inkommo neml. ätslilliga ung: herrar, hwaribland flera uniformerade kadetter, åtföljda af en temligen tät punfg-atmosfer. Ej wäl inkomna, inom dörren, började de ges nast medelst stampningar, handtlappningar, Hyfdningar och alla möjliga olåten — allt utan synnerligt afbrott — gifwa sin närmaro tilltänna. Att deras beteende ej ensamt afsåg en de monstration mot de spelande blef tydligt, då de idkeligen fortsatte Titt owäsen, interfolieradt af oanständiga yttranden, äfwen under mujiönuume ren oc mellanakterna. Sedan de dertill försett fig med en hammare, för att på ett ännu ef fektfullare fött fullfölja oljudet, reste fig en del af de damer, hwaraf salongen war fullsatt, och aflägenade fig, på det högsta generade af det: ta, all anständighet kränkande beteende. En person gick då bort till orostiftarne, uppmanande dem till tystnad, på det obehag ej mätte uppstå. Häri fwer förbittrade, började de derjemte utösa de gröfsta eder oh ännu starkare stampa i golf wet, hwillet bland de församkade still största des len fruntimmer) wäckte en obehaglig oro, och hwarwid ett jruntimmer afswimmade och måsie bäras ur salongen. — äfwen pekunier skada bar genom owäfendet tillfogats det lilla teater sallskapet, i det inga personer sedan der Hegel jig upp på reprefentationerna, hwarssor jure måst inställas. — Att perfoner ur de höga jams hällsklasserna, med anspråk på att besitta hus manistist bildning, funna wara få förgätna af enftändighetens pligter, att de på detta sätt nedz smutsa sina adeliga wapensköldar, är snart sagd obegripligt, då ej ens personer ur hopen skulle bete fig få dåligt. Månne dessa adelspojkarx åndå oanmärtt funna få uppträda inom badfocie teten, sedan de på ett offentligt ställe twungit damer, tillhörande samma societet, att för He derns skull aflagsna sig? Wi fråga blott. De ifrågawarande personernas namn gå redan från mun till mun; de äro säledes tillräckligt kända, 2——— — — — ————— — ———— — —