Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1862, sida 2

rat af smärta och vrede. Sedan hade hans anletsdrag på en gång antagit ett stolt hotande lugn, och då Laura nu slutat sin berattelse, vande sig dArgens med fullkomligt lugn till lordmarskalken. Mylord, sade han, djupt bugande sig, Pjag tackar eder! Ni har bevisat min gemål en ridderlig tjenst, som markisinnan dArgens aldrig skall glömma. Men konungen irrar sig om ban tror, att jag skulle frukta för hans hotelser! Från denaa stund står jag icke mera i hans tjenst, ty jag är i dag sextio år gammal. Kontraktet år inlöst, jag är min egen herre, och till bevis deraf vill jag göra det beqvämt för mig i min egen boning. Markisinna, ni stannar här och vi vilja tillbringa en treflig dag med hvarandra. Och emedan det i dag är min födelsedag, och ni gifvit mig en så vacker present, så vill jag smycka mig med densamma. La Pierre, hör hit, La Pierre! Den gamle tjenarens ansigte visade sig hastigt i den öppnade dörren, så alt man väl såg att han hade lyssnat. La Pierre, sade markisen med stolt värdizhet, bringa mig hit uattrocken, hvilken fru markisinnan i dag skänkt mig. Mylord, ni tillåter att jag till och med i er närvaro påtager min gemäls sodelsedagsgäfva. Naltrocken är huslighetens symbol, och, vid Gud, konungen skall icke mer hindra mig en enda minut, alt hafva det husligt. La Pierre, min nattrock! HV. Den sista Smörjelsen. Dinten var slutad och man befann sig vid desserten. Det var det ögonblick då konun