Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1862, sida 3

Hwarjebanda. — Ett swar från den gode Guden. I en af de små gatorna, fom omgifwa torget Saint Honort i Paris bodde i en windskupa i ett sex wåningar högt hus en fattig arbetarefamilj. Hustrun hade länge legat sjuk och mannen fom störta ned från en byggnad fom stod under arbete hade blifwit hemförd mycket sönderbråkad och måste hälla wid sängen. En liten flicka som såg huru bekymmer och nåäringsomsorger ned tyngde den stackars modren, försörte trösta hen ue det bästa hon förmådde. Wår lärarinna i ffolan, fade hon, berättar alltid för of att då wi äro bedröfwade slola wi wända oss till den gode guden. Du lät mig söndags skrifwa ett bref till min gudmoder. Jag har ännu litet papper och en penna. Jog will begagna det till att skrifwa till den gode guden; han hjelper oss nog. — Den sjuka modren endast smålog åt den lilla sexåriga flickans tal. Men straxt derefter inföll modren i en febersömn, och uns der det hon slumrade skref den lilla flickan sitt bref och sprang bort med det till kyrkan St. Rod, hwarest hon ämnade nedlägga det ifattigs bössan, hwilken hon anfåg wara en brefläda, hwaruti brefwen lades till den gode guden. J jamma ögonblick hon närmar fig kom:ner en förnäm dame ut af kyrkan. Då denna ovbjers werade den lilla flickans bedröfwade utseende önslade Hon weta anledningen dertill och frågar de hwad hon hade för sig. Flickan berättade huru tungt och bedröfligt allt war i hennes hem, och att hon derföre hade skrifwit till den gode guden och beklagat fig för honom Gif du mig brefwet, fade damen, jag slall lemna from det; men der står ju ide hwar du bor, tillade hon. Min goda lärarinna, sade flickan, bes rättar för oss i skolan, att gud wet allt, der före trodde jag att det ej war nödwändigt utsätta boftaden. — Det är sant, fade damen, Owad din lärarinna säger, men jag wet ej få mycket fom han, derföre må du föga mig hwar dina föräldrar bo. Den lilla flickan underräts tade damen derom. Nasta morgon bittida, rings de det på dörren och då den öppnades stod derz utanför en korg med fläder och linne till de små, mat och dryck till familjen och derjemte ett bref med utanskrift: Smwar från den go de guden, hwaruti fanns inneslutet en bantos note på 50 Fres. — Från Kirkcaldy berättas om en iaktagelse fom wisar katten från en owanligt fördelattig sida. Genom ett misstag hade ett andägg fom mit med bland några hönsägg, fom skulle uts kläckas. Kycklingarne kommo ut, omkring en wecka före ällingen; den sistnämnde hade knappt wisat sig förr än kycklingarne skyndade fram och hackade så wåldsamt på honom med sina späda näbb, att dess undergäng tycktes wara gifna. Men en fatt, fom i närheten med sina källingar i tide upptäckte wåldet, sprang fram, tog den lille ällingen oc nedlade honom hos föl: lingarna, och har sedan wårdat ällingen, fåfom wore den af Hennes fött och blod. ällingen är mycket glad åt fin fostermor, wäl går den bort för att söka föda, men återwänder alltid till sin beskyddarinna; kycklingarna tydas också hafwa mycket roligt af deras owanliga lekkamrat. Medel mot råttor. Af de många uppgif na medlen mot råttor fan — säger en dansk tidning — ett uppgifwas, fom alltid wisat fig werksamt, nemligen örten kungsljus (verbacum