Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1862, sida 3

fm ——g— —— XnÄ ——————— — — att följa mig. Nå sök ni rätt på mams — markisinnan dArgens, bed henne begifva sig till bassinen och, då vi närma oss, stanna för att helsa på oss. Detta är allt, det olriga må slumpen afgöra. Hör ni klockan slår tolf. Skynda er att underrätta er hustru. Jag måste till konungen! oJag skyndar, jag flyger mylord!? ropade markis dArgens med glädjestrålande ögon och omsamnade lorden. Ack, min Gud, ni återger mig lifvet, äran, hoppet, ty jag kan då hålla mitt löfte till min maka och jag blir fri och får återvända till mitt sadernesland,.? Konungen. Konungen var ensam. Han befann sig i sitt bibliothek och satt framfor det i midten af detsamma stående skrifbordet, ifrigt sysselsatt med att nedskrifva några verser, hvilka sångmön ingifvit honom, ty allt ifrån biltida på morgonen hade han oafbrutet egnat sig åt regeringsbestyren. Alla ingångna bref och böneskrifter hade han brutit och läst och i kanten af hvarje satt sill beslut. Sedan hade de två kabinettssekreterarne anländt och tillsammans med dem hade konungen arbetat i två timmar, tills ministrarne kommo för att aflösa kabinettssekreterarne och samråda med konungen. Konungen hade hört på dem med största uppmärksamhet och klart och skarpsinnigt hade han meddelat sina beslut. Nu, då äfven dessa hade lemnat honom, voro regeringsbestyren afslutade och konungen fick åter blifva diktare, filosof och lärd.