Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1862, sida 2

liga förnärmande utlåtelser, men något wäld utöfwades ide på honom, utom det att en karl, jernbäraren Gustaf Forsslind, trängde fig emels tan konstaplarne och knuffade honom i ryggen, ehuru Forsslind flera gånger åtwarnats att hålla sig stilla. Focsslind blef derpå fasttagen och sedermera häktad. Då målet d. 26 tid hands lägqning förefom, anmäldes, att kaptenen mos re sjuk och ur stånd att infinna fig wid förhöret. Forsslind förnekade att hafwa burit hand å faptenen. Han hade wisserligen hurrat och wäsnats med hopen, men till någon wåldjame het hade ban ide gjort fig skyldig. Rantafs ningen upsköts till nästa måndag i afwaftan på kaptenens tillfrisknande. — Till riksdagsman för Helsinglands norra domsaga: nämndemannen Per Eriksson i Wik. — Af Tegnuers arbeten har en ny tyjföfs wersätting utkommit i Leipzig under titeln: Esaias Tegnörs ausgewählte Werke, ans dem Schwedischen von Edmund Lobedanz, mit dem Porträt Tegners in Stahl gestochen von Weger. Boken, 290 sidor stark, innehåller en biografi öfwer stalden samt hans bästa dikter. En tysk tidskrift yttrar om dessa arbeten: Allt folkens lif och strid räcker ej upp till de höjder, der de stora skalderna och tankarne frå med fina ewiga werk. Reformationen har ide betagit of fmar fen för Calderons werk, Molicere och Corneille ha utan mehn uthärdat frihetskrigens franfoshat, och lika litet fom Ariosto och Petrarca flis da af de anfall, fom från få många Håll riktas mot de moderna italienarne, lika litet fon Tegs nr bli främmande för of till följd af nutidens standinawism. Det är en tröstande och meders qwickande tante att denne swenske skald ännu är lika omtyckt hos oss som på de lugna tider, då hans Frithiofs saga eröfrade wära hjertan red storm. Dessa sympatier för en swensk skald, hwilka motswaras af lika warma skandinawiska sympatier för suillets heroer Hos of, äro en borgen för oss ait de moln, fom nu swäfwa mellan oss och wåra itamförwanter i i norden, ice alltid ffola fördystra wår politiska horisont. J sjelfwa werket är den andliga förwandtskapen stor, och skaldernas mission är att hålla den wid lif. J detta afseende måste Tegnär nämnas först bland swenstarne. Han står of få nära, att wi näs stan skulle finna räkna honom till de wåra, och deri ligger också skälet, hwarföre han få hastigt naturaliserat fig hos oss. — Stockholmsbref. J Frihetswännen för d. 22 d:s lases under Bref till syjter Malla, bland annat, följande: En kostlig historia berättas om en i dessa dagar skedd rymning frän Conradsbergs dårhus. Rymmaren war en v. S—a, tillhörande en gammal greflig slägt, en perion, fom under flera är warif swag sint. Sedan han lyckats prakiisera fig öswer ett högt tjäradt plank, begaf han fig til Chris stineberg för att helsa vå prins August, ty han hade icke läst några tidningar och wisste fäles des ide att hans närmaste granne för nårwa rande år bortrest. Då han hår ide träffade wärden hemma, spatserade han af till Stod: holms flott för att göra H. M. Konungen sin uppwaktning. Afwen hår gjorde han naturs ligtwis besöket förgäfwes, hwaröfwer han blef måkta upptetad och släckte fin harm på en till: städeskommanda kammarherre genom att slänga honom en fypottlåäda i hufwudet. Härifrän wandrade han upphetsad af segerglädje till pro. — LL mere — ——