Helsingborgs-Posten – 1 augusti 1862, sida 2

der köpt mig ett hus, min bror har byat till det och inredt det, förskaffat en trädgårdsmästare, och min lilla egendom väntar från i dag på sin herre och husbonde. Ack, min vän, jag har länge nog lefvat bland fremmande och i fremmande land; jag vill åtminstone dö i mitt hemland, i min familjs armar.? voch konungen? Ni sade att ni älskade honom och ni vill öfvergifva honom 2 Ja, jag älskar honom, min hela själ hänger fast vid honom, jag skall också ej heller då jag är skiljd från honom upphöra att älska och beundra honom. Jag skall sjerran från honom troligen älska honom ännu renare, friare och tillgifnare än här, hvarest stundom konungadömet och etiketten ibland ställer sig kallt och fremmande emellan mig och den höge vännen. Och tro mig, det är bältre jag går nu, då han tror sig kunna umbära mig, än att jag våntar till dess ålderdom och bräcklighet gör mig ofverslodig och besvärlig for honom. Man älskar ofta mera, när man sorsakar och går, än då man stannar qvar. NI är, i sanning, en filosof och en vis, sade lorden. PMin vän, ni skail snart få lära, att silosofien icke bevarat mig från dårskap, och att min vishet tilläfventyrs endast består i erkännandet af min svaghet. Jag har ännu icke kommit till slut med min bikt och måste annu en stund taga ert tålamod i anspråk.? Min vän, har jag icke redan sagt er alt jag med deltagande hör på er, och skall dersore icke blifva otålig. Tala alltså.? Nå då, mylord, jag har ännu en bekännelse att göra för er, ännu att — om ni så vill -bekånna en skuld, ty jag har gjort