Helsingborgs-Posten – 7 juli 1862, sida 2

—— — nn —a-— — Delsingborg d. 7 Juti. — Michal ffa skädespelaresällskapet gaf fit: lidne Fredag sStojtret Caftro och förtjenade de spelande mycket loford för sitt srel, hwiltet ocksa erkåndes af publilen medelst stormande applader; företrädeswis wilja wi namna hrr Michal och Fehrnjtröm, samt fru Fehrnström; herr och fru Fehrnström framropades efter fpettaklets slut. J afton gifwes: Sullivan eller Köpmans nen och Sladespelarn, samt Den nya Orles anska Jungfrun eller Det war inte hon och nästa Onsdag: Dagdrifwaren eler Gud ftur allt till det välta, fran franstan, bearbetadt af direltör C. G. Michal. — Wi föfta härmed wåra läsares uppmärte samhet på den af jtpeelsen för Frivilliga Elarpstytteföreningen införda annons angaende hands arbetens och efjecters aflemnande den 16 d:s. — Fran Stockholm meddelas den 3 Juli: Med angfartyget Swea anlände hit i gar das ron Blixen von Finecke. Baron Åliren, fom genast afrejte till det tungliga h qwarteret i Brommatratten, berättas u ingare af ett egenhändigt bref från tonnag konung Carl. — Man wid weta att Swenfle Utrvifes-mi nistern, grefwe Weanderström kommer att, wid H.M. Konungens tillämnade beför i medio af Denna manad, hos H. ML Lerungen of Dane mari wara Ö. Mi:t följaftig, afwensomt att Ö:s swenska Weaj:ts vesök innebar nagot mera an en höflighetsvisir, nemligen att det flute wara jruz ga om affintanoet af en allians emellan de SUYz enade ritena och Danmart med harscende til den ståndpumtt hwarpa nu förwecklingarna med Tyjlland befinna fig. Hurmolda detta röite ur grundadt eller icke lommer emellertid snart ot wisa sig. — Wi taga of friheten meddela följande lilla utdrag ur ett bref fr. Daumark af o. 24 sastl. Sunt till Äftonoladet: Oct fwenfienorffa sandedudet grefwe Hanilton, hwars warma intresse för wart fivernesland, oberäknadt hans älskwärda sätt, förwärfwat honom den jtörsta sympathi, hade pa tors dagen famlat de farffilda jtudentsthrelserna hos jig på en lysande middag. Man hade kommit till deserten. Gästerna stodo omkring bordet med fina glas i handen, ty grefwen hade jujt börjat ett tal för nordens tonungar. Då ivigz tar bordet och faller langsamt, men sätert uns der jur ritedom, sa att allt hwad fom fanns derpa hafade ned i ett stönt pele-måle och anställde ett — jemförelsewis dock ide betydligt — nederlag bland glas och tallrikar. Herr grej wen gjorde ett ögonolicks uppehåll i fitt tal, VARA — (