Helsingborgs-Posten – 20 juni 1862, sida 3

Swarjebanda. Säsom bekant skall der gifwas föreställningar på den nu utgräfda theatern i Pompeji. A denna anledning har theaterdirektören A. Lan. gini under 1 Mars från Sompeji utfärdet föl jande tomiska inbjudning: Nästa Söndag blif wer theatern i Po: upeji äter öppnad med Ie gementets dotter, efter att under Qwintus Mar: cius direction sist uppfördes Trojanskan, for: gefpel af Senecca, och föreställningarna under en tid af 1500 år warit suspenderade. Jag be. der der före den högtärade adeln, att Å wer flytte den min föregångare wisade gunft på mig, ock jag stall uppbjuda all min förmåga, att dera göra min repertvir wärdig, Berl. M. 3. för modar, att den nye direktören förmodligen ockse skall erkänna de af hans föregångare lemnad fribiljetter. synnerlig spegel. Bland de kuriosi teter, om förewisades under pariserwerldserpo sitionen år 1855, omtalar man en, hwåiken w ej förut sett någonjt. ides omnämnd. Den be star af en mycket stor konkavspegel, pwillen 3 å stadkommer en den Ji synwilla. Å man stär nära intill spegeln och blickar ii densamma, fer man blott en spöllik bild at si eget ansigte. Går man ett par fot längre bor ser man sitt ansigte och hela sin berson, mer denna gången upps och nedwända. De fleste å skädare Åtnöja sig med denna effeft och gå mi dare. Om man likwäl drager jig ännu längre tillbafa, ungefär fem eller sex steg, ser man sic sjelf, men utan att den bild man då fer, synec komma ur spegeln; den tyckes sta midt emellar denna och askådaren. Ksynen af denna bild är nästan förfärande. Män med de starkaste ner mer jtudsa owilforligen tillbaka. ty man kan e för sig förklara synen utan att tänka på någon: ting öfwernaturligt. Om mon lyfter fin fäpp, fan man flå till vitt andra jag och fe käppen gå rakt igenom kroppen på den sträckwäckande figu ren, bwilten på samma gång lyfter sin käpp mot en sielf. Den person, fom först lyckades för: färdiga en dylik spegel, bad att få förewifa den för konnng Ludwig den femtonde, ställde Hans Majestät på rittigt afständ, bad honom draga sitt swärd och stöta till den gestalt han sag frame för jig. Men da gestalten gjorde alldeles fam ma manöver och rittade sin wärja mot fomumgens bröst, kastade denne sitt wapen ifrån fig och fyrang sin wäg. Konungen blef emellertid ursinnig öfwer att ha wisat sig rädd och wille aldrig mera höra talas om den olycklige fnegel: fabrifören. — Jugen fur grädda mera! Skulle någon ung fru erhålla underrättelse om att den för