Helsingborgs-Posten – 20 juni 1862, sida 3

ovanligt blekt, ögonen blickade tanklullt fram. för sig och på pannan voro tecknade någr. lätta fåror. yBaron Stjerusköld, en till mig gammal be kant, min hustru, min svärmor, presenterad baron Q. llelsande behagligt kastade han en mör! sidoblick på sakerna; men ej vidare lätsand om desamma, tog han plats bredvid den ung friherrinnan, och med afsigt eller icke, vet; vi ej, gjorde han en rörelse med venstr. handen, hvarigenom sorlofningsringen ble synlig. Den förvåning, som uttalade sig i de närvarandes ögon, låter ej beskrifva sig. Baron konmer från Nygården7 frågade värdinnan obesvärad. yJa, svarade han helt kort. Jag hoppas att der står väl till?? Ja, Gudilof!? PAstrid och jag, återtog hon, hafva som barn varit mycket tillsammans.? Ja, min fästmö har omnämnt det, att hen som barn och nyss uppväxt varil myc eket lillsammans med friherrinnan. Och det skulle vara rättroligt nv att förnya bekantskapen. PDerifrån är ju ingenting som hindrar, menade Stjernsköld torrt. PMan säger, inföll kammarherrinnan D., valt kapten Liljeselts ej äro roade af umänge. yf deras lelnadsförkällande kan ej umgängeslifvet vara serdeles lockande; men icke desto mindre äro de välkomna som äro goda och helsa på dem.? (Forts.) —20—