Helsingborgs-Posten – 2 juni 1862, sida 3

Ålia. med undlantag nlaf fröken Eugeni. och min syster, som nyss häifkommit, aro borta. v Det är just henne, återtog Theophil me låg rost, ?som jag vill traffa. Hvad vill du henne ?? svarade Sljernskald, i det han med elt innerligt deltagande betraktade vännen. ÅJng vill såga henne att hon och jag, v och de klara blå ogonen blickade dystert framfor sig, hafva numera intet att hoppas. Några minuter sednare inträdde Theophil och Stjernskold i lilla förmaket, hvarest kugenie klädd halfåg på soffan och bredvid henne satt Henriette med ell broderi, som hvilade i hennes hand. Henrielte, ur stand att vid den i detta ögonblick oformodade anblicken af Theophil besegra sin häftiga sinnesrorelse, foll i en ohejdadt gråt, och oakladi sin brors och sin våns närvaro utropade hon: Var det så vi skulle återse hvarandra — nu — år det — blir det — omöjligt.? Viljen J talas vid ensamma? inföll Engenie, i det hon besvarade Theophils helsning. Ja, det önskar jag. v yttrade Theophil. Gå dit in! och hon visade på dorren till ett litet sidorum Henurielle, ej van att stälja sina känslor, gaf nu fritt lopp åt sina tårar, hvilka ofverskoljde hennes ansigte. Du försvårar denna stund för oss båda, sade Theophil, omt. men allvarligt. )Jag har, som du bad mig, ej ännu vidtalat mina soräldrar, hviskade hon. Jag skall gera det rätt snart.r Du vill då våga ett försök 27 Och blicken klarnade genom tårarne.