Så går det till. Novell af PILGRIMEN. (Forts. fr. ör 59) Hennes vackra, bruna, lisliga ögon strålade af förnojelse när hun svarade: J tron ej huru lycklig j goren mig om j tagen dessa penningar; Jag behofver dem ej. Efter 40 ars sorlopp, om allt ar godt, skoleu j få återbetala dem.? Nå val. jag skall emottaga dem, sade Liljefelt efter någon tvekan; och med rörelse tryckte han hennes händer mellan sina. Tack, det var hederligt. Nu skall jag rycka fram med min syndabekannelse. 1 Lordags?, fortfor hon, ?da detta vader utbrot, skref jag till en af mina gamla vanner, en rik enka som har ett litet ganska täckt landislälle utmed Tidans stränder, några bosshall från Mariestad. Hon har ev dotter gist i Skåne samt en i Hamburg likaledes gill och bosatt son. IIon ämnar just i slutet af denna månad resa till den forstnamnda, hos hvilken hon tänker tillbringa vintern; i vår reser hon till Hamburg och troligen fram på sommaren i sin sons och sonhustrus sällskap, annu långre söderut, och hon påraknar att tvenne år vistas utrikes. Jag vet all hon ej vill att hennes vackra bostad skall stå ode, men hon är noggrann i valer af hyresgäster; förusseende hvad som hända skulle, frågade jag