Helsingborgs-Posten – 2 juni 1862, sida 3

yttranden om min sastmos far och bror! albrot henne Stjernskold. Baron glömmer hvad han är sin egen far skyldig. Min far är längesedan dod. Er mor da 2? Mot henne skall jag, hoppas jag, aldrig fela i sonlig vordnad. Det gor ni nar ni sorolämpar hennes man.? Det ar han som sorolampat mig. . Efter något estersinnande frågade han )Är det grefvinnans onskan all jag fortfarande i husbondens stålle skall vistas på Hjelmsåtra 27 Hurn kan baron ens sätta annat I fråga? Först och framst år det min Sons Önskan, och for enskilt del år jag hogst belåten att har i hans frånvaro hafva ett manligt sorstyre, som så val behofves.? Då täckes grelvinnan afven for alltid nedlägga detta ämne.? En dag, som Theophil visste att Henriette var på Hjelmsatra, begal han sig dit — ty till Östanfors kunde han naturligtvis ej mer resa — i afsigt all med henne hafva det sista samtalet. Det var hovom icke obekant all båda grefvinnorna, generalen och Rudolf O. bortrest till ett sadderskap hos en fornam man i grannskapet, men att kugenie i följd af en liten opasslighet hade stannat hemma. Goddag, Theophillov nelsade Ssjernskold, som vid hans ankomst stod på gården. Är visiten till mig?? Jag säger ej gerna en osanning, derföre svarar jag nej.