Kapten hjelyer sig sjelf, det säger jag för saul.? Samma dag som kapten Liljerelt med de sina lemnade prestgården, sade gubben: Nu trodde jag alt jag hade plockat tornen nog — men detta sista slag sormär jag knappast bära.? PVisst kan det så vara menade Carin, ?men vi få ej taga det for hårdt heller. Har icke far alltid sagt och lärt bade mig och andra, alt man ej skulle lata sig uedtryckas af menniskornas orättvisa? Har du ej hort ordspnket, smålog den gamle, att vi prester äro milstolparne: vi visa vägen. men vi gå den icke 2 Ja, preslerna i allmänhet, och det är just derföre som deras utsäde oftast faller på hälleberget; pappa far ej förblanda sig med de andra. Vi måtacka och vare glada, tilllade hon, alt ynglingen ar oskyldig. v Du kar rätt, min dovtter,? återtog han vänligt, i det kela tänker jag som du... men med åren blir man svagare till kropp och själ.? Samma dag mottog Carin ett gynsamt svar på det brefhon tillskrifvit sin vän. En timme senare var hon på väg till Stockholm — medan hon anförtrodde hushållet i en gammal rotjenarianas och sadren i Theovhils händer — för att upphandla de för en snickare erorderliga förlager, af hvilka hon äfven beörjde transporten till Mariestad. Konsul Wallendorff hade den slugheten att, varje gång Liljefeltska saken var samsalsmnet. afböja densamma och tillika kasta en loja öfver Richards förmenta brottslighet;