Helsingborgs-Posten – 2 maj 1862, sida 3

Konsuln genomognade detsamma. Hvad helvetets historier är det här 2? Och han spande ett par gnistrande ogon i gossen, som genast, i det han bugade sig, lemnade rummet. Samma fråga får jag framställa 2? inföll Henrik, som icke heller såg blid ut. Pappa,? inföll konsulinnan, ville göra Liljefelts en liten artighet, för det att Astrid varit här under Ilenriettes sjukdom. voch hvaruti bestod den artigheten 27 sragade Henrik med skarp röst. Jag skickade lite effekter, rätt behöfliga för deras hushåll, och till tack fick jag det här oförskämda brefvet.? Henrik tog det i sin hand och genomögnade det. Med hetta sade han: PAU döma häraf skulle man tro att det var konsulns bref — (någon gång då han var upprymd brukade han så tilltala Wallendorff) — som föranledde svaret; och öppet sagdt, kunde man ej vänta ett dylikt betieende af en man af verld.? Det var just en af Wallendorffs svagaste sidor han nu vidrörde, och det icke allenast i konsulinnans och Henriettes, utan äfven i Nordenheims närvaro. Kom ihåg hvem jag är och hvem du är! utbrast Wallendorff, under det hans vanliga gulbleka hy osvergick till en nästan brandgul färg. Jag minnes bådadelarne, svarade Henrik, med mera fattning än förut, vmen anser mig ej befogad att tåla en förolämpning af denna beskaffenhet.? Har jag förolämpat dig ? frågade han med en moquant miu och ton.