richos murar, för basunaljnd. När wåra fli berala tidningsskrifware stöta i bafun, få falla fästen. Att wåra aldrasom liberalaste Herrar vifödagstalare ide äro få litet gammalmodiga och konservativa, när man råkar träffa på deras swaga sidor, det är en sanning ide fran i går först. Herr vindström, en af Stockholms jednaste mest liberala ritsdagstalare, af Aftondladet rekommenderad och utbasunerad sasom färde les frisinnad, anförde helt nyligen jasom täl, hwarföre Kathrina tyrta i Stockholm icke i litbet med andra hufwudstadens tyrtor, borde före skaffa fig wärmeledning och gaslysning, att då tyrtan i ja många år warit utan bade det ena och det andra, ja tunde den afwen framgent undwara bådadera. Ett förträffligt argument, som tnappaft den argaste uttraift wagat anföra. Annars hade man wäntat att en tände sticsfabritant icke borde wara fiende till wär me od) Lupplysning. Swenska akademien, fom behöfde särdeles lång sorgetid efter Hvasser, slog sig ändtligen lös, att sedan Strindholms stol blifwit ledig, sla twa flugor i en smäll. Det vittra samfundet hade utan twifwel welat besätta Hvassers stol med den höge excellensen, men da det icke gerna gick an, att förbiga Talis Qvalis, för att icke gifwa för mycket hugg på fig tog akademien ännu litet tid på fig och wäntade tills en andra plats blef ledig. Då nu Strindholm lemnade jur plats, fick den obetitlade ffalden äran att göra hans ercellens sällskas. Man har i allmänhet warit ganska belåten med detta wal; en och annan har dock uttvydt sitt missnöje, ott icke fnarare sadana män fom A. Blanche och Örwar Odd fomma i fråga; hwarföre då ide äfwen Per Thomasson oc Nils Lilja? Skadan tan dock nyprattas wid nåsta ledighet: den då blifwande lediga plats fan ju intagas af någon of dessa, såwida ide Joh. Jolin tniper denna för Smädeferifs waren.