Helsingborgs-Posten – 2 maj 1862, sida 3

blott en rösts pluralitet oc) wisar att all fyrkohistoria wederlägger denna lögn, få medgifwer wisserligen A. B., att den ärade och lärde ins. riftigt och sanningsenligt upplyft, att A. B. lupit med limjtangen, men pastar doc att den populära sägen, hwilten skulle wara Å. B:s fälla, eger mera vitsord än all lyrkohistoria. Detta är ju en alldeles förträfflig argumentering. AÅ. B. har sjeljt medgifwit fig böra rät: nas bland teologifft olärde lefmån, en fördes les naiv bekännelse, när man dock strifwer länga artillar i teologiska ämnen; det har wisat jig äfwen böra råtnas bland tlena tänkare. Här går ännu en mycket popnulär sägen, att fwalorna om wintren ligga på sjöbotten; Frofessorerna Nilsson, Sundwall, voven nn fl. hafwa wisat att få ide är; men den populära sägen pastar få och få maste det enligt A. B:s dialettik wal wara; naturhistorien har intet mitt: nesbörd emot den populära fägen: alltjå ligga swalorna om wintern på sjöbottnen. Oct war octsa fordom en ganffa allmän oc pnlär sägen, att jorden star och solen går; we tenslapen bewisar, att det är tvärtom; men wetonskapen har intet att saga emot den popnlära jägen. Wetenstapen fär jtryk of den popus lära sägen, litfom Erasmus Montanus war nära att sa hugg, för det han fördristade jig pasta, att jorden war rund fom ett klot, twvärts emot Wer Degu, ocksa en representant of den pavulära fögen, fom pastod att jorden war rund fom en ponnkata. Detta är den demos krati, fom synes wara mest i M B:s smat. Har man ide stäl, att om dulika demokratista bublicister såga, hwad der stär i mottot till Helsingborgspostens artiklar rörande Högskolan: J Narrar utau wett i wettenskaperne, Cr siutsats är förwänd. ——— rLit