Helsingborgs-Posten – 28 april 1862, sida 3

vUpptag Astrid som dotter i milt ställe ! Rörande var det afsked hon tog af sina föräldrar. Modren blef angripen af konvulsiviska attacker, fadren var stum. Nu inkaltade hon sin fästman, krammade hans händer, som hon fuktade med en och annan tår. vFöorlät mig, Charles Emil, förlåt alla mina infall — alla orättvisor Hon ville kyssa hans hand, hvilket han afbojde, i det han förde hennes till sina läppar. uJag vill äfven säga ett ord till Anne Sophie.? Denna kom in. vo förlåt, förlåt mig, goda Anne Sophic, bad hon; jag har varit så stygg emot dig . och nu kan jag icke godtgöra en enda .af de många förödmjukande, bittra stunder, du haft i och för min skuli. vForlät du mig! stammade Anne Sophie. vJag har icke alltid haft rätt emot dig. yyIen jag var skulden till allt — alll.? Huru vacker, huru älsklig var hon ej nu denna unga flicka, som trodde sig stå vid evighetens för henne öppnade port. Vacker och rörande var hennes testamentariska anordning. Sina innestående penningar anslog hon till fond för en flickskola inom församlingen — som skulle vara oberoende af den af hennes farfar inrättade folkskolan — för hvilken ide Theophil och mamsell Zellerman länge hade kämpat. En dyrbar, i form af ett gotiskt tempel arbetad klocka, stående på hennes chiffonnier, bestämde hon åtsin fästman; hela sin dyrbara garderob testamenterade hon, jemte flera osydda tyger, Aune Sophie, och Astrid ett vackert äkta armbarm. —