Helsingborgs-Posten – 28 april 1862, sida 3

hövä båd Tu: SJviivuUr MJ, ep PPV VASS stort lånebeloppet är, är ännu odekant. Ur ett bref från Amerika bar blifwit of meddeladt nedanstående: Förenade Staternas fartyg Bior hican St Simons Bay — Brunswick Harbour Georgie den 23 Mars 1862. . Wi woro en tid på blofad wid södra usten, hwarwid likwäl ingenting ons märkningswärdt tilldrog I fig förrän den I Wars, då Commendör S. F. Dupont (densamme imder hwars öfwerbefäl wi intogo Fort Yoval) anlände med en flotta af omtring 20 a 30 fe gel. Wi förenade of med dem och gjorde oss färdiga för action under en breddgrad, der mi ej tunde fe land. — Tidigt den 2 Mars lyftade alla fartygen ankar och styrde mot land, tagande en flags bakwäg der wattnet mar sa grundt att wart fartyg endast tunde medföra tre kanoner. Wi woro destinerade för staden Fernandina i Florida och hade redan hunnit ett längt stycke på wägen då mi blefwo underrättade af några fsörrymdå negrer, att alla de hwita innewånarne lemnade staden så fort de fan de, och att de hade arbetat natt och dag med att bortföra fina kanoner från fästningen. Wi lade oss för ankar på samma plats der wi woro och blefwo der natten öfwer. Filjande morgon ifickades alla de små kanonbatarne den mwäg fom wi först hade ämnat att taga, men wi andra gingo tillbaka för att gå genom det wanliga inz oppet och på så fått omringa dem. Denna och följande dagen bläste en rigtig orkan, fa att ett af wåra angfartyg blef kastadt vå grund, men fom doc efter Några dagar lyc nen oftas dadt af grundet. Den 5 war det ganska godt wäder och wi lupo in i hamnen. Under denna tid hade de små kanonbätarna smugit fig fram och fördelat fig på alla sidor, men hunno dock ej tidigt nog för att hindra innewanarnes fiytt. Endast en angare som war fulllastad med fruns timmer blef tagen. En kanonbat jagade den NON emellan d. 4 och 5 (det mar nemi. måns ljust) men stlutligen funde den ej följa längre i anscende till det grunda watmnet, utan sånde sin storbat med en malmlanon, i den förhoppning att det fiendtliga urgjartnget ej heller skulle funs ua gå längre. Det passerade en windbrygga, men stötte på grund på andra sidan om dens samma och — war i båtens wåäld. Bode far nonbåten och den andra båten hade fintit för att förmå det att stanna, men gjorde p bassagerarna ci någon skåda, ty de mille endast främma dem. De arma fruntimren hade vå sina knän bedt Kaptenen att stanna, men han war be alf full od swor, att han wille först sörsöt (a hwad fan fund göra, för att undkomma. Jag tror ocksa an det hade lyckats för honom, om det warit ka tid istället för ebb. Pa fästningen woro oms kring tolf fanoner qwarlemnade.