Helsingborgs-Posten – 28 april 1862, sida 3

Hela staden war öfwergifwen. Flera hus rätt i woro i samma ordning fom när de woro bes I bord, bodda, men föröfrigt fåg Hela landet omfring tet oc of ut fom om koleran eller pesten sopat bort ni ön innewånarne. Order blefwo genaft utgifne att fartyc all privategendom skulle respekteras och ej få ej bal borttagas; men om orderna alltid blifwa åtlyds ihjäls da, fan jag ej swära på. Alla innewånare fom den I wilja återmända till fina hus och der qwarftanna, trodd ha fått tillåtelse att behålla desfa. Wi qwarblefwo oss fö i Fernandina några dagar, derefter blef wart dem fartyg beordradt att, jemte twenne andra fars I eldge tyg, som Hette Podahontas och ÅPotompska, och o gå till det ställe, der mi nu äro. Wid inlös egne pandet i hamnen mworo wi alla beredde till strid, sände men deraf blef ingenting, ty fienden hade flytt rätta och wi pasferade offadde twenne öfwergifna för I der i swarswerk. Detta ffedde Söndagen d. 8 Mars asskju och samma dag gingo wi upp till en liten stad så ja fom heter Brunwick hwarifrån äfwen inmånarkott, ne hade flutt. Det mar ett utomordentligt wåra wackert ställe, men sag ödsligt och tomt ut. — och a Följande dagen sände wi i land wåra storbåtar fiend med malmkanoner och en del andra batar (detta gick a fartyg hor fer sadana) och gingo i land ettgunbåten dra man ftarfa och marscherade genom gatorna, tag. men kunde hwarken finna hwit eller swart: of: ett fc ficerarne sköto några swin, hwilta blefwo förde till I omoord. Wi hade legat nära staden — d. w. ett d s. inom kanonhall — nnder flera dagar innan Doct en olycka hände oss, hwilken jag längre ned kall han berätta. J trakten är mycken boskap — oxar I hela och for; wi brutade gå i land och skjuta sadana I eget samt derefter föra dem ombord, ty frisk proviz mind sion är nödwändig. Det war den 11 eller 12 hissa — jag mins ej rätt hwilket — på eftermiddaz I natt. gen mar war bat i land och lade jnst ombord werb hos of då ou af Pocahjontas? båtar git iland fallit för att sijuta en orc, medförande endast tre eller honor fyra bösfor. De woro i land en stund, dödade i i fd en ore och, efter att hafwa beredt föttet och lagt I det a det i Håten, woro de furdiga att stiga ombord. Jc Endast ena hälften of besattningen hade hunnit man tomma i båten da i detsamma ett Helt regemente rysli fiender sframtom. De qwarwarande af befättz I rit i ningen sprungo genast i båten, hwilken stod på jag e grund och saledes behöfde någon tid för att blifz det i wa loss och, innan den hann att komma af stället, more war fienden redan Hå stranden och afsköt en hel I om swärm of falor emot dem, hwarwid twenne dem. ftraxt blefwo ihjälskjutne och en dödligt sarad. olhckl En of fienderna ropade da ut till dem att de pund stalle gifwa fig, men en af besättningen tog kunn båtens flagga och stakude den emot fienden och Jern de fom ånnu lefde swarade: aldrig! Cmellerz ljus tid fortforo de att ro baten hela tiden, få att de h då den andra fuljtormen fom efter dem, woro söka de på ett temligen langt afstand. Sa snart worr fienden hörde att de ej wille gifwa fig blefwo no. de förbittrade och ropade efter dem: få dö då delse ni fördömda Vantecs, dö! oc fortforo att skjuta derfö på dem Hela tiden. J baten woro twenne kallt officerare, den ene war war fältffär, och den unde andre (jag wet ej hur man kallar honom på skrif: swenskaj en fom delar ut pengar, fäder, pros den vifion o. s. w. at manskapet. Doktorn war ex hemn präktig tarl, han sköt af alla bössorna samt fat: länge tade fjelf en åra och rodde båten. En fula git pa h genom hans mössa, en födan tog en af hans som epanletter af, tvenne skrapade hans nöfa och med find och en fom rakt emellan Hans båda händer J hem. och splittrade äran, hwarwid ett af hans fings I fedn rar blef siadadt. Den andre officeren hade stor Jag lust att gijwa fig till fanga; men då han ej Ä wari .Bi3 ——