Helsingborgs-Posten – 16 april 1862, sida 3

oaktadt all sin s. m. omtal. bestämdhet, ett ptterst swäfwande språk. Den romerska tarakteren war bade waldets och listens, och spratet blef derefter. Ett ord har en massa olika bemdelser. Huru barnet skall funna hafwa någon nytta af ett dylitt sprat, har alltid förefallit of obegripligt. (Jemför i fwenftan t. ex. ordet sanning, fom åtminstone i Ö. P. har en massa olika bety delfer.) RReglorna åtföljas af lita mänga une dantag (Eic!) och barnet satnar Helt naturligt den lärdomsapparat, fom fordras för att sör sta ett dödt språk (da der deremot af vaturen eger den lärdomsapparat, fom fordras för de Iefs wande språlen.) Och lärarne sjelfwe — de frå ofta mot hwarandra i sina toltningar (hwilret katurligtwis aldrig händer i fråga om något lefwande sprat). Ej ens om sprakets uttal är man ense, (då deremot man är fullkomligt ense om de moderna språtens, företrädeswis Engelskans, uttal). Men, inwänder man, om man och ej har nås gon nytta af det latinsta spraket för studiet of de germaniska oc anglosachsiska språken, tyjtar:, engelskan (2 de germaniska ? 1), danskan, fw.ustan (2de anglosachsiska ?!) o. s. w. fon mer det dock till gagn i fraga om de romaaiska. Cj ens detta fan medgifwas, och om det medgafwes, skulle man dock alltid med slal funna säga, att detta wore att gå öfwer Inatt hemta matten. Men ej en gång studiet af dessa moderna spr., of till dels latinsk värtomjt har näs gon nytta of latinläsningen eller skrijningan, emedan de, faft på latinsk avund, utwecklat sina egendomligheter och dagligen utbilda gem her roende af hwad mammea Roma för vägra tusen år sedan (Tusen och åter tusen! och det derna gång några!) tyckte och fade. Langt ifrån aottundere latta förberörde moderna friats inlärande, för. swårar latinstudict detsamma, tin man söter lar tinska ord och konstructioner, der de moderna spraken ej ega dylila, ma: litar på fin latinkunslap och lagger derföre ej på minnet det moderna idiomet (alldeles po samma fött, fom könnedomen af det Swenska fyråtet förswårar irhemtandet af det beslägtade Tyska). Man har gjort den erfarenhet, att ej 5 (Säger 5) proc. of dem, som werkligen slagit fig vi lTtinet, nånsin lara fig de moderna spr. wäl (, liksom det av en allmän erfarenhet, att de klasfiska larjungana alltid grundligaft inhertta de mo: derna språken). Wi tro of salunda hafwa wisat, hurv des det latinska spr:s inlärande i stolan hsarken i theoretisit el:?: prattislt afseende år behöf igt, nödwändisgt eller nyttigt, att det För andra språls äärande är störande och stadgligt (Zro mig, den som mwill). Kommer Firtill att det (lilsom kristendomsunderwisningen; dödar en dyrbar tid, fom behöfde anwändas pu kroppsöfningar, exercis o. s. w. samt att det för flertalet af lärs jungar är dödande tråkigt, emedan det saknar allt närmare samband med naturen och mens niskolifwet (Afr. Prof. Ck: 7må den (latinska philologien) ssuderas oh det rätt grundligt för sin egen sknul, sasom wetenskapen om forntidens tanfelif, derföre att detta taukelif utgör en wigtig, integrerande del i hela meuniskosläg tets ucwecklingahistoria.) och endast tillhör en mörk och mestadels dyfter, fall och hednis wrä i (medelpuntten of) werldshistorien (hwarföre och Hela gamla historien för jitt hed nista innehuri mare tastas öfwer bord), få torde def dodsdom sasom universalbildningomedet eller nn On