Helsingborgs-Posten – 16 april 1862, sida 3

Vid allt hvad ni eger heligt i himlen och PA jorden besvär eder en vän, alt i tid ålervända från dessa villande irrstigar, der endast törnen vaxa. Läs ofta och med uppmärksamhet det heliga ordet — lämpa det på eder egen själ, eder egen lefnad...börja från denna dag elt nytt lif — tänk mer på ar ara, mindre pa er sjelf. En vändpunkt i aer lesnad förestår Snart, och utan ofverdriit kan jag såga alt få qvinnor ha förenat sitt öde med en make af så hederliga tänkesätt, rena grundsatser och släcksri karadter; sök att blifva honom värdig, ofverse Med de svagheter, hvilka hos honom som hs alla andra någon gång torde röja sig; vet alt den kraftfulle mannen soker icke då han å anar knyta äktenskapets band, ett pjollrigt barn som han behosver vårda, utan en huld och ljuf ledsagerska, som icke blott delar hans glädje, utan äfven blomsterströr den analkande kalla och ödsliga vinterqvällen. I edert hem vegeterar en varelse, i hvilkens lunga öde ni, er sjelf omedvetet, hvarje dag fäster ett torne. Svara icke: det är hennes fel, så väl som mitt. Den stora tragiska, i ögonen fallande olyckan föder kraft, den dagliga obemärkta, sammansatt af små obetydliga nålstyng, föder misstroende, och misstroende orättvisa... Må det vara ni Som genom edert föredöme lärer henne fördragsamhetens anspråkslösa men älskliga dygd, tills hon, ofvervunnen afedert kärleksfulla bemötande, skänker eder kärlek tillbaka. Det är en genius som kallas Sanningen, hvilken under nedskrifvandet afdessa kanske mindre valda uttryck stått vid min sida. Dess öde är alt misshaga; men tro mig, den är en upprigligare, en oföränderliga vän än