Helsingborgs-Posten – 16 april 1862, sida 3

smickraren, hvilken utgjuter sina tokoffer, ander det att en orm smyger sig i hans spår. Föreställ er icke att jag väl bekant med bristerna i milt eget hjerta, skulle i minsta mån bryta stafven öfver en ung oerfaren — förlåt mig om jag tillägger — genom en förselad, om än vålment uppfostran missledå selad. om än välment uppfostran missledd flicka! Nej, ingen varelse på jorden, undantagande mig sjelf, ville jag strängt bedöma — aldraminst er.