Helsingborgs-Posten – 11 april 1862, sida 3

Hann — hvad hade du då att göra ?? Jag skulle hjelpa frun med konfektbaket.? Konfekt — hvad skola vi nu med konfekt?... Visste ej mamma att jag ville det du skulle hjelpa mig ? Jag vel det inte, och inte heller brydde jag mig om att veta det,? svarade Anne Sophie med fortrylelse. vpet är ej nog att du ej gör hvad jag ber dig om, utan du snäser mig till) svarade misslynt Henrielle. vyror du att min sålamodspäse är outlomligare än någon annans? — Om du viil vänta en qvart, skall du få blusen.? Och Anne Sophie gick. Ionriette läg qvar i sängen, och med ögat fästadt på uret, räknade hon minuterna; hon tänkte nu hvarjehanda, undrande först hvem som kunde vara kommen, sedan hhuru hon skulle siuna sig i Anne Sophies belägenhet? en spritt ny tanke, som samvetet just nu frambringade. Qvarten var forbi; emellertid hade llenrietto lemnat sill nattliga läger och satt redan vid toilelten, då Anne Sophie inträdde med blusen, som var fullkomligt färdig. Stillatigande, med en af sina vackra blickar, räckte Henriette Anne Sophie handen; denna tog den, men utan att besvara handtryckningen. Jo, sådan är hon, tänkte Henriette förtrytsamt ; hon är en klippa, ur hvilken ingen enda ros kan uppspira. Det är ej värdt att på henne kasta någon vänlighet. (Forts.)