Helsingborgs-Posten – 11 april 1862, sida 3

vDet går bra, när det kommer dertill,? sade Carin vänligt uppmuntrande; och sedan uppbjöd hon hela sin förmåga för att på ett fint och hjerligt sätt skingra den stackars flickans hemliga smärta. Klockan half 8 reste Henrik efter llenriette, och under hemresan mäste hon stillaligande emottaga mer än en tillrättavisning. Följande morgon vaknade Henriette i det olyckligaste lynne; det första ljud hon hörde var den röst, som i hennes mulna stunder var för hennes öron en verklig kattmusik. Det var Anne Sophie som bad henne komma ned. vJag kommer när jag behagar. klockan ar ö.7 vJa, så blir hon så mycket förr 9.7 yyen Henriette lilla, återtog Anne Sophie med en vänligare ton än vanligt, har år fremmande.? vDet är väl Charles Emil, kan jag tånka. vpet är flera fremmande. vJag vill bestämdt veta hvilka de äro.? ypet får jag ej säga. vBed då Lisette komma in ! Anne Sophie gick, och Lisette inkom. vJag vill hafva min röda och hvita muselinsblus.? vpen skulle ju mamsell Anne Sophie förändra.? ypet måtte väl redan vara gjordt — gå efter mamsell Anne Sophie.? Denna inträdde straxt derefter. Hvad vill du mig — jag var ju här nyss 20 vhar du ej fått musslinsblusen färdig ?? Jag hann icke med den i går — något litet fattas på den.?