Helsingborgs-Posten – 4 april 1862, sida 3

mor, en tyska, skulle uppfostras hos grelvinnan Nordenheim. Många forhållanden hade slutligen fört fröken van Ruyten till Sverge och till den befattning hon innehade. Hon sade sig vara så djupt fjettrad vid Adelgunda, det blotta tanken att lemna henne ifrån sig, kom hennes mod att svigta, hå är väl Adelgunda mycket fästad vid er ? Ej så som jag det önskade ; hon år af alla de barn som fostras i denna skola det som eger minst sinne för den enda saliggorande religionen.? yvar hon icke från början uppfödd i densamma 2 De sista fyra åren af sin lefnad vistades Adelgunda hos en svensk familj, bosatt i England, och som vid hennes tillkomst uppehöll sig i Lille. Det var till den som generalskan Ehrenflykt öfverlemnade det späda barnet. När samiljfadren dog blef det anförtrodt till min faster fru van Ruyten, som först ett år sednare öfvergick till vår heliga, lyckliggörande kyrka. Fru van Ruyten dog när Adelgunda var 6 år gammal. Kort derpå förde mig Herren genom sina redskap till detta land, till hvilket fordom en munk blef sänd alt predika Evangelium. Han begagnar sig ofta af sina ringaste redskap, för att få sina verk framåt.? Jag förstod andemeningen af hennes ord ock önskade mitt barn långt från denna svärmerska. Jag uppsökte Ehrenfiykt; nu som alltid slingrade han sig undan: han fruktade att jag, som i milt förvar eger bevis, hvilka bestyrka gilligheten af mitt och Selimas äklen