Helsingborgs-Posten – 4 april 1862, sida 3

mrtrtug 50 Ppersoner i Åristitauta — mesla delen militärer som tjenat ut sin tid — hafwa of nederländska konsuln blifwit engagerade för lrigstjenst i de nederländska kolonierna. Korrespordens. ågskolan. 3 Narrar utan wett i wettenskaperna, Cr slutsats är förwänd. III. Men du, med stora nerven Och starta fjaderns spänning, Men du! war ny, ofattlig, Ursprunglig, war sjelfstor Och full of — — — dig. Det wigtigaste resultatet af den föregående betraktelsen är onekligen den stora och nya fanningen, att det är det befangdaste ( den största galenskap) fom tänkas kan, att lära barn religion (—christendom). A utt den är ny och ursprungelig, för näppeligen någon neka; men fom dess storhet och fullhet torde göra den för mängden ofattlig, will jag föfa göra den fattlig genom att framfrälla dess for: bet och fullhet i sitt rätta ljus. Den är stor, denna sanning, ty hon rörer det wigtigaste som kan tänkas för en menniska; hon är full, ty hon innesluter i fig många andra janningar, hwilka derur följdriktigt låta härleda fig. Etall barnet icke lära sig christendom, hwarför stulle den äldre göra det? Men böra nu inga lära, hwartill lärare? Bort med presterna! Ned med kyrkan! Se der konseqvenserna. Den fox studerat Å , fattar lätt sammanhanget. Men icke her Å. P. påstatt något sadant? Ingalunda. Han har elott upptäckt och uttalat sanningsprincipen, som är sa stor, att han är — förffräctlig. Mapbända är denna janninz gen en af de, för hwilkas uttalande alklagaren fordrat lifwets förlust, enär han möjligen funnit dem icke blott jamhällsupplöfande i allmän: bet, utan undergräfwande gruudwalarne för wår allveheligafte christna tro? Jag blott fragar, lemnande swarct at C. P. Jnnan jag öfwergar till HE artifeln, fan jag ej underlata, att göra ett var anmärlni ugar. J Jun 27 of Å. P. säses: P:s mördande artitlar om de lasfiska spr Atens skudlighet som underwisningeämnen i skolan lasas mycket. Cubbarna bita ihop tänderna ete. ... öswer Å. P., hwilten är den första organ här i landet, som blottat en klassista bildningens ruttenhet och sörderflighet för ungdomen i moraliskt af scende. J alla tänkandes opinion refer sig ale drig mer romarjetten, utan ligger der (Mmöre dad af O. P.) som ett nåstan moradlisti milfs foster. Den tid (Hören! Det är Sijaren och Profeten, jom talar.) är ockja ej aflägsen, då Ö. P. äfwen i detta fall, säwäl fom i få mänga andra, skall få rätt. — Hwem måste ide wid genomlasandet haraf intagas af den djupaste harm deröfwer, att det i wart arma Swerige ej gifwits en enda rättfärdig, fom welat höja fur stäamma till fanvingend Iof och pris, ltan att SOL P., sanningen till ära, men sin kända blygsamhet till trots, nödgat uppftömma sin egen lofsang?! Frihetswänuen kommer med anledning of de stansta tidningar nes hwarandra mo tsagand C derattelser om de sedna ste wäldsbragderua i vund til följande märkliga slutsats: antinger