Helsingborgs-Posten – 4 april 1862, sida 3

mäste det finnas en owanlig grad af lögna?s tighet och fmädelufta hos en def stansta pu blicister eller ocksa motiwaronde fjeskaktighet oc slafwisk öfver? yInings ser hos ex annan del af dem. Or: och wem de 1. sqa elternatis wet gäller, : wagar jag ej afgo.a — ie trässar det O. 5 . Enär författaren till D. P:s mördande artiflar, utan twifwel of par anfpratslöshet, ej behagat utsätta sitt namn, hafwa gissningarua trefwat bade hit och dit. Ehuru de slesta funs nit sannolikast ott stanna mid — auswaringen, driftar jag dock näppeligen, martissonen för öfrigt i all ära, wänta en få ogemen lärdom oc) enorm bewisningstalang af en — bufarfor: poral. — Det lärda och intressanta innehallet of I artikeln tyder fom följer. ÅFör attförekomma mifförftand wilja wi redan från början betyga wårt erkännande af det inflytande på kulturen och sederna, fom den s. k. klassiska lit: teraturen, och företrädeswis (framför den Tungusiska, Filisteiska o. s. w.?) den greki: ska och romerska, utöfwat. Det war en tid (werkligen 21) da få mäl de romaniska fom ger: maniska och anglofadfifa olff förålen befunno sig i sin barndom. De unga stammar och nar tioner, fom uy ( ftvar före de nämnde fpråkens barndomstid?) befolkat Europa och der ta git det stora remarcarfwet i besittning g, woro ännu för enkla till seder och ännu alltför främmanz de för den grelist a och romerita tulturens inne håll, för att ens i Fina språk kunna ätergifwa och omfatta densamma. De hade ocksa ej behof deraf. De rörksenteras e i alla fall ( äafwen utan romarcarfwet) en ny och högre mwmeribadifådning, Foiftendomenan Cmellertid war TOMaz rewäldet och hedendomer iknäckt. med OvUnS dandet af de romanista ferm nista och anglfotdyjis ska wäldena. Dertill sordrades — örtaltnotn. (Dnetlligen wore det i historiskt afscende intres sant, om författaren tadtes upplysa, hun man, ga ärtusenden för söto titer de namude mål: denas begvnne 5. P. wckades att i tomligen inöda oh mörda den romer ste 7Oo latt.) Wi skulle önska i nagra enkla Svag mifa, hwad gagn de klassista spräken gjort tule turen, men härom åro bela bidlio ysalfna. Strängt begränsande wart ämne wi Clie dast betralta dessa fpråf ( de tlar sska, äfz wensom beesäsan ssasom enhwar u råfnas i malen och med fagnad finner jag henur vd här uttryckligen derisran utesluten. Saledes fan författaren oc möjligen mena hebr., då fan ofwantill talar om flera klassjåla spruk, utom grek. och rom.), s som undevmwisningsoch uppfostrin kemsl!untidens högikole (, der Hebr: risea numera icke of sentligen in öreh bIIIII 107). — tu de klassi ska iprats studierna förut woro de onda eller nära nog de enda underwigningsamnen, ja da de, jemte fas tekesen och annan mer och mindre katoisk eller latinsk teologi, woro nåstan inbegreppet af ti dens lärda Mede tande, hafwa nu redan 110: dersmalet m. m. intagi: on få stor del af tHass fiternas plats. Wan har börjat lyfta på de flitar, fom dölja den examinerade bildningen och lärdomen och till far häpnad funnit, att de mungens:ädes dölia det swartaste mörker, den djapaste ofunnigdet, den krassaste egoisme, det ytterligaste högmod, med ett ord: att den klacfsiska bildningen ej är annat än hedendom, churu kriftnad genom dopet och med patentmärke, weder örligen pusatt af atsällliga — — — — — — --—