Helsingborgs-Posten – 21 mars 1862, sida 2

wen uppträdde på Carltheatern säsom en nas turtrogen dekoration i den till förherrligandet of fregattens werldeaomsegling skrifna pjesen Um die WWelt. J pjesen kallades ban med sitt zeeländska namn Tuttu. Då Tuttu skulle återwända till sitt bemland skänkte österrikiska regeringen honom en pref, stilar, papper m. m. fom ban kunde bevöfwa. Enligt en nyligen till Wien ankommen skrifwelse från generalgus veruören öfwer Nya Zeeland befinner Tutu fia wid praktig belsa, men fina i Wien inhemtade infigter i boknyckerikonsten bar ban börjat anwända på fint egna wis. Han sysselsåatter nemligen fin press, fina stilar och sitt Papper för att trocka ny zeeländarnes upproriska pro klamationer, bwilka andas hat, hämnd och död mot engelsmännen! — Mifjss Lydia Thompson, den äfwen bod oss bekanta engelska dansosen, bade belt nyligen wid en representation af en pantomim a Up: ceumetbeatern i London den olyckan att band: lost falla omkusl midt under fin dans. I fig sjelf, sager en engelsk tidning, war wäl detta ej så mycket att tala om, men anledningen till detta ofall är ej utan sitt intresse. Miss Lydia bade på f. m. samma dag emottagit ect brel, fom underrättade henne att ett pistolskoti skulle under aftonens representation aflossas mot benne, bwarjemte i brefwet lades På bennes bjerta att bon skulle bereda fig vå att dö. Miss Lodia föraktade denna anonyma hotelse. Emellertid funde bon omöjligt slua fig sran tanken på breis wet oc) når bon gjorde fin emree bemåktigade fig rörelsen benne tll den grad, att hon bants löst föll ned på tiljorna utan att röra en lem. Man skyndade naturligtwis ögonblickligt att egna benne alla möjliga omsorger och medan lakoren ordinerabe passande medel på det bon efter en stund skulle funna uppträda för vpubliken, irams trädde tbeaterns regissör vå scenen och uppläs ste för åskadarne det till Miss Lydia adresferas de anonyma brefwet. Oen storm af öhverraffs ning ech wrede, fom utbröt från den talrik: samlade publifen efter slutet of läsningen, dorde ba straffat den illwillige författaren hwilken, såsom man fan antaga, befann fig bland ålfas darne. — Replik till ÖP. DÅ wi uti N:o 30 af wår tidning började från N. D. A. fullständigt reproducera den intressanta uppsatsen af frih. Ericson, som ådagalagt, att inkomsterna af trafiken å statens jernwägar, etter hwad erfarenheten redan wisa, förmå betåda drifis och underhällskosinaderna, togo wi of friheten i förbigående nämna, att wi blifwit uppmanape meddela denna uppsais in extenso, helst O. P., fom weckan förut intagit ett fragment der: utaf, endast angående materielens slitning, jörunderligt nog, undanhållit fin publik det wig: tiga ste (assrih. Ericsons uppsats wälförståendes) nemligen uppgift på de behällningar af trafikinkomsterna, jernwägsstyrelsen redan kuunat till Niksgäldskontoret öfwerlemuna. DÅ wi nedskrefwo dessa, säsom of synes, tems ligen, oföraraliga ord, kunde det ej falla oss in, att OD. P. skulle taga fig det lösliga pårekandet af en underlåtenhetssynd få serdeles nåra. Wi glömde neml. för tillfället, art han, såsem hwar och en annan potentat med answarig mi: nister, sjelf år oantastlig d. w. s. oullräfnelig. och att följaktligen hwarje, ware fig ån få ringa anmärfning mor Hans görande eller lås tande år att anse såsom tafteligt tal och bör