Jo, ju förr dess hellre,? svarade hon, liksom saftad af ett slags vansinne. vyi sraflas ej mer detta år,? återtog han, roch i dag ett år till — huru skall det då vara? Farvåal! Jag sofver icke, sade Iiljeselt då hans hustru klockan I om natten sakta inträdde i sängkammaren, af fruktan alt väcka honom. hlurn år det med dig 2? frågade hon, i det hon tande lampan och sedan sick till sängen, sä tande sig på kanten bredvid honom. Åh jo, svarade han, tryckande hennes hand i sin. lägg dig nu — jag tänker du ar trott och behofver både hvila och sömn; du var snäll som kom så punktligt hem. Hon klädde af sig skyndsamt och gick till hvila. En sjerdedels timma förslöt. och oroligt vridande sig fram och äter nalkades ingen blund hennes ogon. På hennes mans andedrågt hörde hon att äfven han låg vaken. Tankarne vandrade åter till Hjelmsätra ; några sekunder dröjde de vid de båda samtal, så väl mellan de tvenne fruntimren som mellan generalen och konsuln, hvilka hon händeleevis afhort. men öfvergingo snart till Astrids meddelanden under vågen. Det förra brydde hon sig ej om att nämna för sin man — men det sednare — — hon tänkte fram och åter, oviss huru hon borde handla. var det nu rättast alt tiga eller salo 2 sade hon till sig sjelf. Du är annu vaken, hör jag 27 Ja Hurn rar du nojd med din afton??