Norska frågan. (Foris. fr. N:r 27.) Svenska Statsrådets öfrige ledamöter inslamde i hvad Hans Excellens Herr Justitiestatsministern underdanigst tillstyrkt. Norska Statsradets narvarande ledamöter anforde i underdanighel, att de, hanlorande sig till den Norska Regeringens betänkande, instämde i Hans Excellens Herr Justitie-statsministerns yttrade mening, att för närvarande åtgärd icke bor vidtagas for en revision af gällande Foreningsakt, och i betraktande häraf anlogo. att, oakladt de afvikelser fran Norsk uppfattning, som i vasendiliga punkter forefnunes i Hans Exeellens anforande, anledning nu icke vore for handen till nagon fornyad behandling af denna sak från det Norska Hlatsradels sida. De ville derfore endast tillata sig alt i underdanighet fasta uppmärksamhet vid soljande: Det är sannt, att, på sätt Hans Excellens Herr Jusiitie-statsminislern anmarkt, enstaka exempel forekomma derpå, all mar i Norge icke skarpt skiljt emellan de af föreningen med Sverige soranleda bestämmelser. som soresinnas i den Norska Grundlagen, a ena sidan, och de bestämmelser, som innehållas i Riksakten, å den andra. Ämnen af detta slag bringas nemligen först till klarhet genom en statsrättslig behandling af dithorande lagar och aklstycken; och att deuna behandling, under de första åren efter det Norge blifvit ett sjelfständigt rike, icke var langt framskriden, är naturligt och begripligt. Oklara uppfattningar, sadana som Spår as i Konstitutions-komitens behandling af Sståthallarefrågan vid 1848 och 1021 arens Storthing, bora således ej kunna med någon vigi åberopas.? PNar vidare Unions-komiten på sin tid behandlade Stathallarefrggan i sammanhang med de unionella angelagenbelerna, bör detta ej kunna föranleda till det antagande, att sådant skett i den tanke, att namade fråga i och for sig betraktad, ej skulle egna sig till algorande såsom en rent Morsk sak. beremot var det naturligt och af den oppenhet, som man från båda sidor var skyldig all iakllaga, pakalladteat denna fråga, hvarpa aniagligen opinionen i hvartdera riket, änskont i motsatta riktujngar, fade vigt. icke nudandrags on förhandling, hvars resullat, i dess helhet betraktadt, inan onskade och maste ansa blifva tillfredsställande for hegge folken. Ut ar att Stethallarefracan salunda och af denna acleduine ingick i en lorhandling, som afang de amionella angelugenheterna; ell annat ar ari saåsam ett statsrättsligt pastaenis yrka, att samma fraga. i och fur sig ar en sak, hvilken aldrizZ kan ha såsom uteslutande Norsk eder un er vande Norska former. Det ar della pastaende, som har sårat det Norska folket, och detta så mycket mera som den grund, hvarpä yrkandet bygges, eller den uppfattning af Norska fårundiaden. hvarifrån det utgår, icke lemnar någon visshet med hänseende dertill. hora mycket af samma Girundlaa kunde blifva betraktadt såsom nagot, det der icke vore Norges uteslutande ecendonm.? De närvarande Norska Stalsrådsledamöterne 4nga AJUA