te Balen fortsattes till klockan 6 på morganen, men straxt efter midna!t reste fru Liljelelt hem med sin dot!er. Hon hade gifvit sin man det lofte, att ej droja langre, och inga ofverlalanden kunde formå heune all etllt llarsman ofvertrada detsamma. Juet nar Astrid store omna balen hörjade den att blifva sor mesi animerad. Pe äldre deitogo i ungdamens najen. och Henviste Walieudorfi fick den äran dansa en oolonäs mer general Khrenflykt. For att dofve hjertats qval ofverlemnade hon sig med en vild ursinnighel! åt den danslust som fattat henne. Hon svängde om sa väl i kotliljong, hvilken rackle i tvenne timmar, sem i polkor och polketter, och for att emellanåt svalka sig åt hon glace. drack derpå iskallt vallen och sprang ut i förstugan utan shawl, tele å töle med kammarjunkare Wimmercransz. Då sladlarne följande morgon sramkörde, sade Nordenheim i det han förde ilenriette till den i hvilken hon med sin mor åkte: Denna år den sista bal som någonsin kommer att ega rum inom Hjelmsåtra murar — och nu står del fritt, att om du vill, aldrig mer dit åfertanda.