Helsingborgs-Posten – 28 februari 1862, sida 3

Korrespondenas. M. d. 23 Febr. 1862, Med samma mått, som J mäten, skall Eder måtit rarda. Såsom jag sist lofvade, går jag nu all fortsätta, så Mycket heldre som jag ront en lockande uppmuntran från både ÖresundsBladets och Ö. P:s sida. For det forra har neml., efter dess egen bekännelse, milt småplock varit en recreation? samt visal sig innehålla mycket smått och godt, hvaraf dock tyvärr största delen af det fina under läsningen försvann.? Iläar ligger dock ett erkännande icke blott af något fint, utan äfven af något groft. Skulle nu så beklagligt vara, alt denne sadnare insinuationen ar grundad, måste jag dock, den sanna sanningen till åra, bekänna, att skammen härfor icke drabbar Petter Nilsson, lika litet som han kan tillegna sig äran sor det fina.? Den enda ära han gor anspråk på, hårutinnan nb., är att vara samlare, en trogen samlare, eller på sin hojd en compositor. Om så skulle påsordras år jag benägen framdeles med diplomatisk noggranhet ur källorna an