det. Således jag upprepar det ännu en gång: 0. P:ns redaktör må vara ansvarig, eller oansvarig, känd eller okänd — med honom har jag intet alt skaffa, mot hans enskilta personlighet skall j a g icke tillåta mig hvarken beröm eller klander, och jag förbehåller mig en gång för alla, att ingen gör någon sådan tydning af mina ord, då jag endast lemnar ät offentligheten en offentlighetens organ, tidningen Ö, P. med hvad deruti skrifvet står. Ty med honom har jag på offentlighetens väg blifvit bekant. Men vi vända oss till porträtteringen. Väl lofvade jag sist att i nästa artikel träda in i ?Högskolans? kamrar, för att der få vara Plitet glad, men som sista )akten — den klassiska moralen? — af det storartade dramat genom både intressanta? och jämmerliga intermezzou förhindrats, vill jag vänta, tills stycket blifvit fullt utspeladt. — Jaz vill emellertid söka i en branapanke till en bild uppsamla de från Ö. P. at alla hälleulgående ljusstrålarna. Dock förmår jag denna gång endast prestera de aldra allmännaste conturerna, men jag tviflar ej, alt jag ju möjligen, sedan mina stadier hunnit omfatta t. ex. en årgång af Ö. P., skall kunna göra portrattet mera troget, fullständigt, färgrikt, sjalfullt och talande. Jag måste denna gång nöja mig med att lemna en blott negativ teckning, en skuggrilning i foljande drag: Han är ej tränghufvad och trångb röstad som Väktaren.? Elt volympiskt löje svafvar städse på läpparuce, från hvilka för alltid Phånskrattet? bannlysis. Går aldrig ?på fyra?, ehuru en och annan mungus velat finna en stark frändskap al det hållet. Lider ej af flera års concentrerad gallab. hvarfore ingen fara är sorhanden, att han skall ?erevera under patryckningen af samlade dåliga vatskor. Aptiten ar god. Forer en mycket blandad diet, enär han aktar ingenting menligt eller orent: allt går i honom, undantagande 7fricasse å lemningar af skrå, hvarfore han ej har någon synnerlig smak. Han dvåljes ej uti någon dimmig och osund dunstkrets.? Fj blef i Tungusien hans sjal sortorkad, ej fick der hans arma kr opp någon obotlig skada, ej heller forlorade der hans gudomlige ande oskuldens fina doft samt blef anfratt af högmodets och inbilskhetens o. s. v. kanske ohjelpliga rota. Ur Åorständociös oppna slussar? strömmar visdom under skallande dan och hans tungomal år alltför valkandt för att tarfva nårmare beskrifning. Hans skrifsätt, sager then storljugande Tungusen nordanefter Upsala Post., är sådant, vatt näppeligen sorut något skandalblad uppnått dess pobelaktighet. O ve dig, U. P. — du måste i likhet med Snällposten hafva svurit dig åt lögnens och mörkrets fader! Vi vända oss derföre med afsky bort från lögnens gemena anfall mot sanningsvillnet? och fortsätta. Haus samvete vågar jag ej forsoka alt teckna, emedan jag icke funnit ringaste spår dertill; så mycket dristar jag dock försäkra, att det med samhällssamvetel ingenting gemensamt eger, samt alt han ej är lik Malmo n. Allehanda — samvelsgrann.) — For öfrigt äro hans lefnadsvanor i det närmaste lika annat schangtill? folks. Da han stundom tager sig en promenad till häst, försöker han sig aldrig i toppridt, och sedan tuppen varpt en — jernvag, vill han med ängans farl å ka i framtidens famn, ja famna hela verlden, nemligen som vill åka med? (i hans vagn?). Angaende hans ålder äro meningarna delade. Somliga, the Filisteer neml. hafva tagit honom för en dum och supia studeutp oj k e7, men då han aldrig är så malerisk?, att antagas kan, att inspirationen kommit från bränvinspannan?, ar detta allenast en hednisk? hädelse. Ville man deremot sätta tro till Göteb. H. o. Sjof. Tidnings Sättare, hvilken, om jag ej oralt minnes, under en artikel med rubrik: Också en martyr, frampressat en medömkans suck, så vore 0. P. en ynealing?, ehuru beklagansvärd.? Det säkraste blir dock att antaga honom for en nliten ubbe?, som redan grånat lilvets strider. Detta osverensstammer också bäst med hans mogna erfarenhet och vidtberomda visdom, for hvilken ingenting hvarken i himoo allaR AA ijiardan är 41 allar får.