Helsingborgs-Posten – 17 februari 1862, sida 3

eller annan efter hemkomsten sallit i brinnande nerffeber. Nog fer det besynnerigt ut: i Ö. P. uppträda fört alla 4:de klassens gossar och läraren Wählin såsom wiunen till den ohyggliga ils bragden ; men nu år det ett faktum ar be straffningen ffett inför kollegium, således ej inför flassen, och att W. tillika med alla fina folleger offentligen förklarat att ingen misshandling förmårfig. Men detta bewisar ingenting ; ty Du må weta, att den ena torpen ej hugger ut ögat på den andre. Dessutom må du bes finna, att adelsmannen år en af Skånes mest aktade män, hwars famwetsgrannhet är höjd öfwer allt twifwvel och fom således ej ljuga tan. Ö. P. bar sjelfmant lofwat, an uppe gifwa bang namn och då man wet, att han obrottsligt håller, hwad han lofwat, glädja wi oss att snart få fe hwem det årliga janninge: wittner månde wara. Det år dvd en hugs nande företeelse att åtminstone en fanningens man befunnits bland det Jörkastade slägtet af olyckliga, fom råäkat att hafwa årorifa förs fårer. Ö. P. har ingalunda gjort fig känd såsom den der partiskt bollar hwarken adel, prester eller embetsmän eller öfwerhufwud når gon, som genom öfwerlägsenhet i kunskaper och bildning höjer sig öfwer menige man; twertom bar han med en för andra dödliga fördold fännedom om anfwarighetsfyhemerg djupa hemligheter sammanfattat de ofwannämnda lasser och personer i ett enda organiskt helt, der hwarje lem är solidarisk answarig för det bela och twertom, samt aldrig urafilåtit att på et den sanna humaniteten wärdigt sätt låta det hela få till råtta för hwad den enskilte brutit. För wanligt folk gäller detta säsom en galenffap, men skenet bedrager. Hwar sanningen och rättwisan ligger, bör ej wara twifwelaltiat. — Som sagdt, m. k. H. P., Du bör hädanefter hälla dig wackert i styr, och ej :nucka mot din sjelfskrifne öfwerhet; annars må Du bäfwa för ditt öde, iy öhverheten bår ide swärdet förgåfiveg. Må diuna Fonfors ter8 öde tjena dig till warnagel: Se bwilken förödelse Davids bart hugande swärd ans släller i de Filisteers läger. Lik riddaren af den sorgliga skepnaden, som under kampen för pet heligaste på jorden wägade mången bhet duft mot hoteller oh wäderqwarnar, skonar ban ej de ringaste i fina fienders läger, utan allt till och med det mest föraktade flråle med sitt — ftinfande innehåll skall hems föras fom fegerbwte. Se buru tilltvgadt Ö. Bladet blef wid möter och handgemänget i mwårdsbhusdörren, — fe allt detta och outfågtigt mycket wärre och — bäfwa. Wäl hafwen J ej mer i eder stad någon friskara of ljusets och sannrngens beliga midfivnårer, ingen med borg areberwåpning, utan såsom det fyr neg innan fort — horribile dictu! — en funglig skarpskoltekär, men Du må weta, att wår Dawid ej fötter fört fig till arm. Hans wapen äro af helt annan art ån wanliga fåms pars. Det fan derföre wara wärdt att en förs re allmänhet får del of den storartade kamp, fom af denne oförliknelige kämpe kämpas för jufetg, sanningens, fribetens och humanitetens förirampade saf i nordanlanden. Skädespelet år tragiskt, sublimt tragiskt; allt, bwad menskligheten hintilla aktadt bögst och ädlast, förswinner i mörfer för nittende årbhundradets från dets ta fnillets fackla utstrålande nya ljug. Men wid dessa gamla gudars fall för den nye IJupirer OL — — —