Helsingborgs-Posten – 17 februari 1862, sida 3

De satte honom i en länstol, framför det sirligt och rikt uppdukade frukostbordet. Får jag intet insora pappa i sitt rum?? sade Carin haftigt. Pappa måste intaga sängen. Visst inte, svarade han med rask ton; nu är det bra igen. Jag skall nu lvalkomna mina gäster. Enligt gammal trettiårig plägsed, intogo alltid de vid kyrkan Juldagen varande ståndspersonerna frukost i prostgården. Af de många inom Thorsberga sorsamling boende af denna klass hade endast Wallendorffska och Liljefeltska familjerna denna Juldag, bevistat gudstjensten. Konsul Wallendorsk och Kapten liljefelt hade ej någon gång förut sammantraffat på tredje stället. Man satt, man gick fram och åter kring det af Guds gäfvor olverlastade bordet. På en vink af sin far närmade sig Richard konsuln, bugande sig temligen stelt, i det han helt kort sade: Jag tackar odmjukast för julklappen.? Denne svarade blott med en nick, i det han såg på Liljefelt, just som han äfven af honom skulle hafva väntat sig en tacksägelse; men Richards far sade icke ett ord. Emellertid fyllde Wallendorff en mugg med ett af Mamsell Carin förträffligt brygdt öl och föreslog: Den åttiärige predikantens skåll Jag tackar inföll den gamle midt; men — jag medger det är en egenhet, ocb vid ålli års ålder kan det ju vara tillåtet ega sådana — jag älskar i allmänhet ej skålar, och. ber att min åtminstone ej må drickas. ?Då dricka vi ej heller någon annans,