Helsingborgs-Posten – 3 februari 1862, sida 3

hafwa bolagsmännen blifrit dömde till fer mås naders fästningsarbete. (H. B.) Från Strömstad skrifwes d. 16 jan. af G. H. T:s forrespondent: Här har under de fers nafte fjorton dagarne warit owanlig tillgäng På få kallad anjovissill, få att den nu deklinerat ifrån 3 Ror pr fjerding intill 25 öre; någor os betydligt for fil emellan 9 och 14 tums längd bar blifwux fiskad och sälts pr tjog till emellan 6 och 16 st. Owanligt mycket fisk af längor och torsk bar förlidne wecka tillförts staden och sälts till moderata priser, allt i följd af att fiffs rarne yaft färsk fill till bete eller agn. — Hum: merfisket will deremo icke taga nägon fart efter Novembersftormarne, fom werlställt stor skada på bummertinor och fmåbätar. Hummerfartys get slupen Leith afseglar i dessa dagar med en liten last af endast 4,000 st. hummer, hwilket utgor 6 weckors flslte, då förut fiskats omkring 152 till 20,000 på en wecka. Norrköpingsvossstölden. Postsöraren Bruns stedt har wid förhör inför Norrköpings polis: kammare blifwit betrådd med sadan twetalan, att ban inmanais i bäkte. Han har neml. nöte gats wiogä, alt hang första uppgift att PoRmwär skan blinvit honom fränröfvad ur släden under det ban och den förmodade tjuven gingo UPP: för en backe, wore osann, och i Hånet uppgifs wit, bwilket också blifwit uf andra omftändigs beter witsordadt, att han förlorat wäskan under det ban warit inne i ett wid nämnde bude ber läget torp, för att dricka kaffe, bwarpå bun bli: wit bjuden af den okände personen. Derunder bade ban ej fästat ringaste uppmätksamhet wid poslwäskan, fom af den fig under tiden aflåggs nande ofände borttogs. Denna omständigber bar afwen bewiltnats säwål af innebafweiskan af bemälde torplägender fom äfven af spären i snönrtill den plats, der wäskan fanns, bwilka ej fommo frän backen utan frän torpet. Hwem den ofände warit bar man ännu ej lunnat få ringaste spaning om. J Utwids församling i Östergötand bar den sorgligo oc) upprörande händelsen inträffat, att nvå barn ef åtta och nio ärs alder srusit ihjäl. Barnen bade efier enträgen begäran erbällit fin mors tillständ an begifwa fig iill ett ställe i grannskapcet, för att äse ett dansnöje. På bem. wägen derifrän, fom stedde något fent, gingo barnen wilse samt funno fig förmodligen deraf söranledde att söka skydd wid ett bredwid vår gen belåget fåbus, der de morgonen derpå funnos ibjälfrusna. Man fann dem tätt ihopfrups ne, i synbar afsigt att wärma hwarandra. Tids dragelsen bar i orten gjort ett djupt och smart samt iatryck.