Helsingborgs-Posten – 8 januari 1862, sida 3

röring saller af sig sjels. Men om man äterigen ser saken från en annan synpunkt, blir hans vinst lika stor, som får en så driftig och rättskaffens man till förvaltare af sin egendom. Konsulinnan och mamma ha ju varit ungdomsvänner, ehuru den sorsitnamnda endast talar om bekantskap, hvilket är nog för att antyda det den ej förtjenar någon varmare benämning. Vid semti år är hon ännu vacker, och man skulle tro att hon knappast var fyrti. Med baron Stjernsköld, hennes första man, var hon blott gist några år. Länge spelade hon rollen afung, vacker och kurtiserad onka, då hon slutligen, fängslad af sin nuvarande mans, konsul Wallendorss, sördelaktiga yttre, trädde i nytt gifte. Med ein sorre make eger hon en son och med den senare en dotter. Den förstnämnde larer efter sin fader erhållit ett ej obetydligt arf; men styfftadern blef gossens förmyndare — vare detta nog sagdt. När Wallendorfsf vid den unge haronens myndiga år skulle uppgöra räkningarne, befann sig större delen af kapitalet hopsmaldt: det bade blifvitanvändt tikl ynglingens uppfostran.? Återstoden har, efter hvad man såger, under Stjornskölds utrikes resor i det närmaste gått åt. Efter fyra ärs bortovaro från fäderneslandet återkom han förliden höst. Styfsonen och styffadern förefalla mig som de tvenne antipoderna. Dottren har nyligen blifvit förlofvad med en redbar, förmögen, i grannskapet boende, allmänt aktad man, grefve Nordenheim. Men han har nära ett tjugotal år i ålder framför henne. (Forts.) — —