Helsingborgs-Posten – 30 december 1862, sida 2

bilder från det förflutna uppdoko med underbar klarhet i hans inre. Då nu den främmande riktade sin blick på honom, genomfor det honom såsom en blixt och det blef klart för hans ögon, han igenkände sin ungdomsvän, grefve Dombrovsky. Finnes ingen här, som kan tjena oss till förare? frågade han ännu en gång. Jag är ensam med min tjenare, sade jägmästerskan, )han må ledsaga er! Så kom,? sade den främmande hastigt, )vi hafva brädt om! Men Feodor gick förbi honom ut genom dörren, utan alt svara, trädde fram till de främmandes vagn och säg forskande in uli den. a Två damer sutto deruti, och anletsdragens likhet gåsvo tillkänna, att de Yoro mor och dotter, Den äldre af dem bar ännu spår af skönhet. Feodor igenkände henne, det var hans ungdoms älskade. Den yngre — hans hjerta darrade, då hon nu häftade sina stora, strålande ögon på honom och med silfverklar stumma frågade vvjll ni ledsage oss? Ja, jag vill det?, sade Feodor gladt och högt, och hans 620n strålade, så som de het vexlade på hans ansigte, — ty fadren anade sitt barns nårhelt! 0, huru drogs han icke till den blonda skona flickan, som var hans, hans barn! För en kyss af sitt barns läppar hade han velat gifva sill blod. Faderskärleken uppväckte plötsligen inom honom alla hans ungdoms förlorade känslor; det ädlare, som blott slumrat uti hans till va