Helsingborgs-Posten – 12 april 1861, sida 2

Ludvig van Beethoven. AT LOUISE M:UHLRÄACI.x (Forts fr. nr 40.) Carl svarade på lika förbittradt sätt, och nu uppstod emellan de bröderna en glödande strid. Med högljudda, dundrande stämmor utöste de mot hvarandra de gröfsta smädelser, och beskylde hvarandra ömsesidigt för lögner, bedrägeri och girighet. liotande blickar korsade hvarandra och i deras miner slammade ett vildt, dödligt hat. Beethoven satt ororlig med blekt anlete. En gång vid begynnelsen af den häftiga striden hade han hastigt tryckt båda händerna mot hufvudet och smärtsamt utropat : O ve! vel mina stackars örom!) Derpå hade han ater låtit händerna sjunka och med vidt oppnade ögon, och liksom fastnaglad af skrack och fasa, åsett de båda brödernas vilda strid. Men då han nu såg huru Johan hotande höjde sina knytna händer emot sm broder och såg huru Carl hastigt upplyfte sin väldiga arm såsom till ett forkrössande slag, då sprang Beethoven upp, och, störtande sig emellan de båda stridande, kastade han dem med kraftig arm ifrån hvarandra.