Så kan det ock vara detsamma, menade ant Brite; men jag tackar dig af hjertans 2rund, för det du föredrog Ellinore framför len der papperslappen,? och hon visade på edeln. Tacksägelser och omsamningar vexlades rän mer än ett hall; och bade Ellinores mor och syskon utgjöto sina erkänsamma ljertan för den vordnadsvärda vålgorarinnan. Edvard hade arrenderat en liten gård, dit lan ämnade föra sin hustru, men tant Brite örestållde honom, att det nya amöblemang, som hon for det nygifta paret beställt, icke )assade i de små rummen på ofvannämnde ställe, ntan hon osvertygade honom snart att lan, vidtagande vissa små arrangemanger, ore i stånd att tillhandla sig Hall. Dessa oner, som nu ljodo från den goda fruns appar, smekte behagligt den unge mannens jron. Efter några funderingar fram och åter borjade han inse att tant Brites planer icke voro så outförbara, som de måhända vid första ögonkastet föreföllo. (Forts.) —— — — er ———