vårt eget land, oh då det gäller att strida, fås som Romaren sade, pro aris et socis, för wåra altaren och wära hem. Orsaken bwarför man, när beslutet derom jattades, helt och hället förlorade bewäringens nationella beskaffenbet ur sigte, war exemplet af den Franfyffa fonffriptionen. Man tog den till förebild emedan man fände ide någon annan. Hwad fom derefter gjorde, alt man fät nöja fig med den korta erercisen, war kostnaden. 3 det skick wärt statswerk då befann fig funnos inga medel till en ökad kostnad. Detta fatds werf tillät icke att skaffa uniformer, ide fapots ter, ide gewår till ett större antal ån en enda klass och ide underhåll till denna klass för mer än 12 dagar. AMfå nödgades man läta allt förblifwa fådant det war. För att skaffa till gängar skulle man bafwa nödgats omskapa wärt statswerk, och detta war ett bögt Problem, med pwilket ingen af wåra inhemska statsmän wägade taga ibop. Allt detta bade dock till största delen afbuls pits, om man bade tänkt fig en nationalbewås ring i stället för en förstärkning för den stående armåen. Då hade foftnaderne funnits utan färs deles swärigheter. Ehuru wi sakna de kunskaper, fom fordras för bedömandet af det militärista, kunna wi, lika wäl fom någon annan, bedöma burudan inrånningen bör wara för att lifwa nationals andan samt göra bewäringen fär för nationen. Wi stola derjöre sramställa huru wi tänka oss bewåringens organisation i detta enda afscende, och få framt man på detta fått betraktar def bestäm melse. (Forts.) 3— q f——