— Ellinore delade sig mellan sin mor och sin gudmor. Följande våren var brukspatron Zärnan äfven forlofvad — fästmön var den halta froken D. i Nyköping. Den förste sondagen i April lyste det tor Edvard och Ellinore. Till den 4 Maj var bröllopet utsatt, hvilket skulie firas på det vackra Hall. Tant Brite, Konrad och Hilma, Frans, hans fästmö och hennes moder samt presten i sorsamlingen, voro de enda bjudna gästerna. Efter vigselaktens slut framkom en liten hvitklädd blomstersmyckad genius, som presenterade bruden en silfverbricka, på hvilken ett hopviket papper lag. Ellinore tog det, och utan att kasta ögat derpå, räckte hon det ät sin brudgum. vHvad är detta ?? utropade han ... en revers på 20,000 rdr banko, utgifven af handelshuset FF i Stockholm och ställd till enkefru majorskan D. Morkroda skyar syntes och sörsvunno på Frans ansigte, och! hans gnistrande ögon, som vandrade än till fru D. an till brudparet, stannade slutligen på hans stackars fästmö. Jas på papperet som ligger utom reversen ! uppmanade tanten. vrrudgafva till min guddotter! läste kdvard. Och fattande sin brud vid handen, gick han fram till gudmodern. juru skola vi nog kunna tacka 2? sade han. Men jag har framburit, tillade han leende, ?så många tacksägelser i dag till Vår Herre för den här gåfvan?, och han tryckte Ellinores hand ännu innerligare, alt jag fruktar att jag ej har flere qvar.? p lan aru den sed frår mo hje F han fört son pas stäl han vor ton lap öro bor vor för: ( wit lan den lan hu ank åt had sky! då der låt ma