Helsingborgs-Posten – 1 februari 1861, sida 3

gifwa ett offentligt swaromäl, för att för frams tider betaga dessa anfall, säwida de oftare för rekomma mot min person, all kraft och werkan, då nämnde tidnings red. ide tyda funna glöms ma att jag en fort tid utgifwit Hels. Pn, att dömma of hang uppträdande emot min enskilda person öfwer ett helt är efter det jag upphört med denna befattning. Jag tror mig emellertid numera ha wisat, på ett sätt att också Er Borg, om han will begagna sitt bättre förnuft, skall funna fatta der, att jag försmått, twärtemot Or B:s påstäende, att i egenskap af tidningsutgifs ware spela någon sädan roll, fom kunnat ins bringa guld på Öres. P:ns bekostnad genom lemnandeaf fritt spelrum ät alla def wedersakare, och till bewis att jag anser under min ringa wärs digbet den ära, fom skulle kunna winnas genom flera stridstriter med Öres. Pin, gifwer jag den försäkran, att detta är bäde första och sista gån gen jag uppträder till personligt förswar emot nämnde tidning efter Or Borg, hwilka begge lyckligtwis numera kunna anses fullkomligt oftads liga. Omförmälta ära bör utan afsaknad kunna öfwerlemnas åt Sädverneslandet, dess förreås pondenter eller skribenter, med hwilka Uunderieds nad aldrig Haft något att ffaffa, men med fvils fa Öres. P:n under sednare tiden börjat röja ett förwånande syskontycke, hwarpä tidningen gif: wer nåra nog dagliga dewis. — Jag bar aldrig beflagat mig öfwer hwad fom stätt att säsa i Herr Borgs tidning, kommer icke heller nägonsin att göra detta. Herr Borgs uppgift att få frett, är säledes, denna ide mins Ore än insinuationerna beträffande Hels. P:ns redigerande under den tid undertecknad war denna sidnings utgifware, fullkomligt lögnaktig och fälld i en blott alllför genomskinlig afsigt. Til bewis härför uppmanar jag derför härmedelst Högtid ligt Herr Borg att publicera min ofwan omförs mälta enskilda skrifwelse till honom. Allmän: beten blir dä i tillfälle bedöma, om densamma innehäller annat ån en höflig, möjligen alltför höflig, motiverad framställning om de ifrågarvas rande beskyllmingarnes äterkallande. Att för fin enstilda persons skull beklaga sig öfwer hwad som står att läsa i en erkänd skandaltidning, lär icke falla nägon förnuftig menniska in, säledes ite heller undertecknad; fast i sanningens och humanitetens namu måste wäl bwarje rättän: kande ice blott beklaga att wissa tidningar funs na existera, men också att de tillika räkna ett icke obetydligt antal läsare. Lika litet kommer jag framdeles att bekymra mig om hwad Hr Borg i sin tidning kan behaga påbörda mig, hota bene säwida ide oblygbeten går få längt att lagens mellankomst göres behöflig. Helfings borg den 30 Jan. 1861. N. Jövsfon, f. d. utgifware af Hels. Pin.